Klockan är snart midnatt när vi lämnar byn med två identiteter, Puigcerdá/
Bourg-Madame. En stad som delas av en flod är Spanien å ena sidan och Frankrike
å andra sidan. Ganska spännande faktiskt när allt står på spanska en minut
medans det står på Franska en minut senare.
Vi har tagit oss med vår Mercedes, hyrbil, från Girona flygplats upp i Pyreneerna och närmar oss nu Andorra med, från början, stormsteg. Men vi har nu mött den vita väggen, så snigeltakt är inte en underdrift. En stund åker man på sommarvägar i sex plusgrader när sedan landskapet förvandlas till en snöstormande verklighet som utmanar både bilen och vårt egna sinne. I mörkret och snöyran anar vi de höga bergssluttningarna som stupar bara meter ifrån oss.
Som väl är sover barnen gott i baksätet medans vi oroligt smyger oss fram på serpentinvägar upp mot vårt slutmål, Pas De La Casa i Andorra.
Vi håller ut i över en halvtimme men efter en skarp kurva och slirig väg så blir den vita väggen helt ogenomtränglig. Vi ser inte längre än en meter framför oss, beslutet är enkelt. – Vi måste vända, målet är inte resans olycka värd…
Klockan är nu nästan halv ett och vi börjar diskutera möjligheter. Vi passerade vår fransk-spanska stad för mer än en halvtimme sedan och det får bli målet. Undrar om det finns något hotell som har öppet för vår övernattning som är nödvändig?
Egentligen har vi redan bokat vårt hotell i Andorra men det får vänta tills imorgon torsdag, det får bli dubbelbokat hotell i natt, om vi väl finner någon stans att sova.
Plötsligt bryts vår oro till spänning när vår hala och igensnöade väg passeras av en skock med bergsgetter som smidigt hoppar över vägen och upp på den branta bergskanten som omgärdar vår serpentinväg. Barnen vaknar och vi njuter av det för oss spännande ögonblicket.
Men nu är det fokus på vägen nedåt i det fortsatta snöovädret för att nå målet, en eventuell hotellsäng.
Någon gång efter ett når vi Park Hotell i Puigcerdá, som dock är helt nersläckt. Finns det ingen nattreception? Med spänning känner vi på dörren som är olåst och in i lobbyn far vi. En trött spanjor som inte kan någon engelska visar upp oss till två dubbelrum med dörr emellan.
– Perfekt!
Snark….
Vi har tagit oss med vår Mercedes, hyrbil, från Girona flygplats upp i Pyreneerna och närmar oss nu Andorra med, från början, stormsteg. Men vi har nu mött den vita väggen, så snigeltakt är inte en underdrift. En stund åker man på sommarvägar i sex plusgrader när sedan landskapet förvandlas till en snöstormande verklighet som utmanar både bilen och vårt egna sinne. I mörkret och snöyran anar vi de höga bergssluttningarna som stupar bara meter ifrån oss.
Som väl är sover barnen gott i baksätet medans vi oroligt smyger oss fram på serpentinvägar upp mot vårt slutmål, Pas De La Casa i Andorra.
Vi håller ut i över en halvtimme men efter en skarp kurva och slirig väg så blir den vita väggen helt ogenomtränglig. Vi ser inte längre än en meter framför oss, beslutet är enkelt. – Vi måste vända, målet är inte resans olycka värd…
Klockan är nu nästan halv ett och vi börjar diskutera möjligheter. Vi passerade vår fransk-spanska stad för mer än en halvtimme sedan och det får bli målet. Undrar om det finns något hotell som har öppet för vår övernattning som är nödvändig?
Egentligen har vi redan bokat vårt hotell i Andorra men det får vänta tills imorgon torsdag, det får bli dubbelbokat hotell i natt, om vi väl finner någon stans att sova.
Plötsligt bryts vår oro till spänning när vår hala och igensnöade väg passeras av en skock med bergsgetter som smidigt hoppar över vägen och upp på den branta bergskanten som omgärdar vår serpentinväg. Barnen vaknar och vi njuter av det för oss spännande ögonblicket.
Men nu är det fokus på vägen nedåt i det fortsatta snöovädret för att nå målet, en eventuell hotellsäng.
Någon gång efter ett når vi Park Hotell i Puigcerdá, som dock är helt nersläckt. Finns det ingen nattreception? Med spänning känner vi på dörren som är olåst och in i lobbyn far vi. En trött spanjor som inte kan någon engelska visar upp oss till två dubbelrum med dörr emellan.
– Perfekt!
Snark….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar