30 jun 2011 - Cairns, Australien

Krokodiler, ett helt äventyr

Om kängurur är nationaldjur i Australien så är väl krokodiler nästan lika starkt förknippade med landet. Med varningsskyltar vid praktiskt taget alla stränder så lever ”The Aussies” med dessa urtidsprimater dagligen.

Idag har vi besökt dessa ”mördarmaskiner” och fått lära oss massor om dem.

• Som att de första krokodilerna levde på jorden för 250 miljoner år sedan.  

• 2-3 personer dör i Australien varje år pga Krokodilattacker medan det i exempelvis Afrika dör 6-700 personer varje år av samma orsak.  
• Bara i nordöstra Australien finns det över 100.000 st.  
• Det föds upp krokodiler på farmer för att minska tjuvjakten på djuren. Farmerna säljer skinnet och håller på så vis marknaden ”mättad” så att inte värdet på skinnet blir för högt och värdefullt för tjuvjägare att jaga vilda krokodiler.  
• En krokodil kan leva utan mat i upp till 18 månader.

Parken vi besökte heter Hartley´s Crocodile Adventures och ligger en timmes bilresa norr om Cairns. Nu skall man tänka på att det inte är motorväg utmed kusten utan denna fantastiska sträcka går precis utmed havet med en vidunderlig utsikt. Man åker genom tät regnskog som på många ställen växt över vägen och ger en mystisk känsla när man cruisar fram i maximalt 80 km/h.

Många konstiga varningsskyltar har vi varit med om redan men en av de mest udda var en där det gjordes förbjudet att slänga frukt och matrester utmed vägen. – Mata inte myrorna! – Var budskapet.

Trots att det är torrperiod här just nu så har vi idag haft några riktiga regnskurar som sköljt ner i regnskogen när vi gått runt i den lilla parken. Parken var inte stor men hade många krokodiler i olika omgivningar. Höjdpunkten var när vi fick åka en flodbåt i ”Hartley´s lagoon” som tog oss runt i ett riktigt regnskogslandskap. Här vakade bland annat Ted som är parkens största krokodil. Ted är nästan sex meter lång, nära hundra år gammal, saknar ett öga och alla tänder. Trots det är han omsvärmad av lagunens kvinnliga krokodiler och verkar leva gott pensionärsliv. Han blev nog visst lite intresserad av mina tjejer också då han lade sig tillrätta i flodkanten bara en meter bort när vi satt och lunchade.

Övriga djur i parken var ormar, Koalor, fåglar och svarta svanar.

Parkens tema var utbildning och mycket av showerna som visades gick ut på att ge alla så mycket kunskap som möjligt om djuren. Exempelvis när det var orm-visning så fick vi återigen lära oss hur man skall göra vid ett eventuellt ormbett. Det kändes tryggt att vår förra guide i Sydney hade samma tips som nu, ett brett tryckförband, inte bara på stället för hugget utan gärna ett hårt förband på ett större område runt bettet.

Men dagens behållning var ändå våra möten med krokodilerna och att se dessa mäktiga djur bli matade och hur de agerar vid sina mordattacker. – ”Dödssnurren” blev demonstrerad med hjälp av en lång bambustav med en monterad död kyckling i ena änden. Närheten till krokodilerna var fantastisk och vi fick till och med röra vid dessa pansarbeklädda giganter.

Vänstertrafiken hem – nu börjar man bli van och den här gången vågade man sig på manuell växel dessutom. – Börjar känna sig som en ”aussie” nu!

På vägen hem blev det ett kort stopp vid Palm Cove som är en känd strand i området. Regnet piskade på oss när vi blickade ut över det svart havet och regnmolnen tornade upp sig på himlen. Dock är det varmt i luften och det var ett antal ungdomar som badade. Dock så konstaterade vi varningsskyltarna om:

• Crocodiles may be present in these waters

• Marine Stingers may be present in these waters

Här får man nog tänka både en och två gånger innan man stoppar ner tårna.

Stingers är för övrigt en klart giftigare motståndare än alla dessa giftormar som finns i Australien. Men vi skall hålla oss undan för båda, om vi själva får välja.

Väl tillbaka på hotellet och solen går ner bakom de regnskogsbeklädda höjderna. Det är en fantastisk utsikt över havet nu när himlen har klarna något (vädret växlar på ett ögonblick här) och vi ser fram emot en spännande morgondag när vi skall besöka regnskogen på ett lite annorlunda sätt.

More to come!

29 jun 2011 - Cairns, Australien

Resdag till Cairns

Planet lyfte mitt på dagen och vi blickade ut genom flygplansfönstret och såg de öppna vidderna som vi tidigare endast sett på film. Australien är det enorma land vi förväntat oss.

Vi lämnade Yuluru och Ayers Rock med blandade känslor. Men vi tog oss en förmiddagstur ut till Uluru (Ayers Rock) för att ”ta adjö” av denna heliga plats och efter ett kort stopp vid stenen och det kulturella centrat så kände vi oss redo för nya äventyr. Vi lämnade nu urbefolkningens allra heligaste plats för att bege oss två och en halv timmes flygresa mot nordost. Cairns är första målet!

Vi landade på Cairns inrikesterminal på seneftermiddagen och tog oss till vårt centrala hotell med en vänlig taxichaffis som gav oss en del tips om staden och dess omgivningar.

Vi njöt av utsikten från vårt hotell som ligger precis vid marinan. Vi hamnade på nästa högsta våningen, åtta, vilket ger oss en härligt utsikt över havet.

Cairns har ca 150.000 invånare räknat med förorter men är en helt annan upplevelse än det vi tidigare upplevt i storstäderna Singapore och Sidney. Byggnaderna är låga och man får inte den storstadskänslan vi tidigare fått.

Mörkret faller tidigt här på andra sidan jordklotet (redan vid sextiden) så det fick bli en kortpromenad på stan för att bekanta oss med den som ligger precis vid havet. Det finns en badlagun mitt i stan, men den är konstgjord och har ingen naturlig kontakt med havet, för här är det mycket vanligt med krokodiler…

Vi har samlat på oss en hel del broschyrer för att planera våra följande äventyr. 

28 jun 2011 - Yulara, Australien

Kata Tjuta, Trekking i Edens lustgård

Kata Tjuta är urbefolkningens namn på stenformationen som också är känd under namnet Mt Olgas. Dessa jättestenar bildar en liten ”bergskedja” mitt på slättlandet här i centrala Australien. Kata Tjuta ligger ca tre mil från vår bas Yulara där vi nu tillbringat de senaste dagarna. Yulara ligger straxt utanför naturreservatet som har varit vår ”lekplats” här ute i ödemarken.

Här i området är det vinter vilket innebär att det inte blir varmare än 22 grader under dagtid och under natten tar sig temperaturen ner till nära noll. Det fick vi som sagt var känna på igår kväll under vår underbara middag ute i ökenlandskapet. Dock så var det förberett med gasolvärmare och öppna eldar som både värmde oss och skapade den magiska stämningen som vi sent kommer glömma.

Idag, tisdag har vi haft en trekking-dag. Vi tog oss som vanligt ut i landskapet så tidigt som möjligt och fick se solen gå upp bortom horisonten när vi gled fram på vägen i det öde landskapet. Kata Tjuta är som Ayers Rock fast uppdelat i många flera stenar som bildar denna samling av höga toppar. Målet var Valley of the Winds som är vad det heter, en dal där det blåser ganska kraftigt. Det började med en kort vandring genom dalen vilken tog oss in mellan två av dessa jättestenar.

Vandringen var kuperad och med ojämna stenar som underlag, men när vi väl närmade oss dalens öppning så var det som om landskapet kom emot oss. Det var som i en äventyressaga när man finner ett oupptäckt land, detta öppna landskap som fanns dolt bakom dessa jättestenar. Vandringsleden var på närmare åtta kilometer och den kuperade och steniga terrängen hindrade oss från att hålla någon högre takt. Dessutom var fototillfällena många med fantastiska vyer och trånga passager genom bergsmassiven. Man fick känslan av Edens lustgård med gröna träd, växter och små samlingar med vatten där vi gick mellan de höga stenväggarna. Måste upplevas!

Nu var vi minsann glada att det är vinter och inte de 40 grader det blir under sommaren här. Vi har också blivit varnade för flugor men de har också lyst med sin frånvaro och skönt är väl det.
Dock så hade vi hopp om att få se kängurur i dess rätta miljöer under vandringen men naturen låg stilla förutom det mycket rika fågellivet. Överraskande var dock att se en kamel ligga och vila sig i bushen - här får man uppleva mycket ovanligt.

Efter vandringen tog vi bilen tillbaka mot vårt ”basecamp” och hann med ett stopp vid det kulturella centret som ligger vid Ayers rock. Här blir man fullt upplyst om den tradition och mystik som vilar över området och gör att vi alla får oss en tankeställare, då mycket av urbefolkningens kultur handlar om naturens samspel och hur man skall lära och leva.

Väl tillbaka på hotellet så blev det en kort tupplur i en solsäng vid poolen innan kvällen tog vid med mys, kortspel och lite värmande kaffe.

Imorgon är det resdag igen, det blir en två och en halvtimmes flygresa mot nordost och Cairns är nästa äventyr på vår resa. 

27 jun 2011 - Ayers Rock National Park, Australien

"Storytelling" i urbefolkningens land

Enligt urbefolkningens tradition så får inte en historia berättas för någon som inte är på den aktuella platsen för historien. Man får heller inte berätta en historia om något som hänt någon annanstans än platsen för historien.

Idag har vi undersökt stenen på nära håll. Vi startade med att se solen gå upp i horisonten klockan halv sju.

Landskapet här i centrala Australien är fascinerande då det får olika uttryck beroende vilken tid på dygnet man ser det. Igår efter solnedgången skimrade landskapet i magiskt vitt, nästan som en tunn dimma som sipprade från marken och lade sig precis ovanför den låga gräsvegetationen. Nu på morgonen är den slöjan borta och man känner hur naturen väntar på de värmande strålar från solen som snart skall värma upp luften.

Strax innan solen gick upp så var det knappt fem grader i luften men så fort solen kommer fram så värms luften upp snabbt. Dock så är det vinter här just nu så det blir aldrig mycket varmare än tjugo grader så vädret är alldeles perfekt för att promenera runt i området och fascineras av detta naturfenomen.

Efter den bedårande solnedgången så undersökte vi stenen närmare och den är verkligen speciell med sin rostfärgade yta. Det är heller inte så konstigt att den är roströd då stenarten innehåller mycket järn och enligt vår väderbitna guide, som är en Ranger, är det anledningen till att ytan är rödaktig.

Vi samlades tillsammans med en hel del andra turister för att gå en led längs med stenen och bli guidade av en äkta australiensk Ranger som lärt sig historierna från urbefolkningen, Anangu. Sedan 1985 är det dem som äger marken och naturparken som vi befinner oss i. De är starkt traditionsbundna och på vissa, för dem, heliga platser är det förbjudet att fotografera. De lever strikt efter sin "lag" om jordens skapelse och hur man skall behandla naturen, relationer och egentligen allt i livet. Deras lag heter Tjukurpa.


Idag har man möjlighet att bestiga Ayers Rock men enligt urbefolkningens traditioner så är det inte tillåtet så de arbetar för att göra det förbjudet. Enligt Mike, vår guide så kommer leden upp till stenens topp vara stängd om nio år.

'Det känns overkligt att vara så nära ett naturfenomen som detta och än mer mystik skapar dessa historier om urbefolkningens kulturarv som vilar tungt i området.

Bland de stora upplevelserna uppskattar vi även de små, som när vi står och beundrar en vattendamm som är insprängd i en skreva. Då kommer det ett stim minisköldpaddor simmandes och hela familjen jublar.

Andra händelser som upptar vår underbara vardag är sådant som att besöka den lokala läkarmottagningen. Vi kände oss som vi deltog i, ”The flying doctor”, den gamla australienska doktorsserien med de flygande läkarna. Samina fick ett konstigt bett i lördags, i Sydney, som inte är så vanligt hemma. Ett område på låret med en omkrets på en decimeter svullnade upp och har varit rödirriterat sedan dess. Enligt sköterskan så var det inget ovanligt utan antingen en grönmyra eller en mindre spindel som stuckit henne.
Allt frid och fröjd alltså. (Mormor och farmor behöver inte oroa sig, läget är under kontroll än så länge…)

Efter en god middagsöl vid poolen så gällde det att passa tiden för vårt kvällsäventyr. Vi hade bokat en ”Award winning tour” som kallades Sounds of the Silence.

Kvällen var dedikerad Ayers Rock och den stjärnupplysta himlen. Vi visste dock inte riktigt vad som väntade mer än att vi skulle få en god middag ute i det karga landskapet och se solnedgången över Ayers Rock. Efter att blivit upplockade från hotellet vid kvart över fem, landade vi mitt ute på slättlandskapet framför klippan precis före solnedgången. Vi blev serverade champagne och läsk, medans vi beundrade naturens underverk och en fantastisk solnedgång som återigen tog andan ur oss när himlen skiftade i regnbågens alla färger. Till detta skådespel blev vi serverade enkla förrätter bestående av kanapéer av kängurukött, krokodilkött och andra fina tilltugg.

Efter en kort promenad genom ökenlandskapet hamnade vi vid uppdukade bord under bar himmel med fin dukning och tända ljus. I den mörknande kvällen så serverades vi en fantastisk middag med bland annat nygrillat kött från både känguru och krokodil. Allt smakade fantastiskt.

När kvällen blivit helt svart så släcktes våra levande ljus och nattens värd tog över hand. Det var en ”storyteller of the stars”… Vi fick en lektion i södra halvklotets stjärnhimmel och en magisk stund tog oss med häpnad. Himlen var obeskrivbar….

Vi delade bord med två Australiensiska äldre par som ursprungligen var från Ukraina. Vi behandlade fantastiska samtalsämnen och ungdomarna lyssnade och deltog på ett kreativt sätt. Man kan konstatera att när man reser lär man sig av varandra på ett otroligt bra sätt. Vi fick underbara tips om våra framtida resmål Cairns och Port Douglas. Andrei var sjöman och en språkens mästare och Samina och Colin samlade goda tips inför framtiden.

I stjärnkikarna beundrade vi bland annat Saturnus och dess lysande ringar, kvällen var en succe.

Obeskrivbart!! 

26 jun 2011 - Yulara, Australien

 

Welcome to the real Australia

Flyget lyfte klockan 09.45 från Sydneys fina inrikeshall och det tog oss lite drygt tre timmar att flyga från Australiens östkust in till de centrala delarna av detta enorma land.

Inflygningen till Ayers Rock, eller som den heter för urbefolkningen Uluru, var helt bedårande med utsikt över landskapet som kallas semi-öken. Alltså landskap utsatt för mycket torka men någon gång om året kommer det rikligt med regn.

Under den sista nedstigningen så möts vi av det vi tidigare endast sett på bild och ett naturens världsarv som är så mytomspunnet. Mytomspunnet tack vare urbefolkningens tro till denna magiska sten som stiger upp ur öknen som en rödskimrande diamant.

Spänningen var på topp när vi checkade in på hotellet, Sails in the Desert och vi kunde inte hålla oss ifrån att närma oss detta fantastiska naturfenomen. Vi styrde vår Toyota Rav 4 från hotellet mot stenen som endast ligger några kilometer från vårt hotell. Hotellet är inbäddat i en oas som byggts för oss turister här ute i det karga landskapet och heter Yulara. Det finns endast tre hotell att välja på och de ligger väl samlade tillsammans med ett antal campingplatser.

Vi närmar oss stenen direkt från väst så vi har solen i ryggen och den lyser med sina strålar direkt mot stenen som skimrar i en klar röd färg och vi vet inte vad vi skall likna den vid.

- Det ser ut som en sån där stor ”hoppgrej” tycker Colin och formen är absolut lik.

Det är sen eftermiddag och vi har bestämt oss att göra en kort resa för att ”reka” vilka platser som är bäst för att se stenen så vi stannar till på ett antal ställen och bestämde oss för vilka besök vi skall göra under morgondagen.

Dock så sjunker solen snabbt och går ner vid strax efter sex, så vi finner oss en fin rastplats och utkiksställe och får en alldeles bedårande utsikt tillsammans med flera turister, när solen sakta sänker sig bakom oss och den skimrande stenen går från klarrött till brunt och sedan mörknar den bort när solens strålar försvinner bakom horisonten.

Vi är alla ganska tagna av upplevelsen och alla runt oss är lika hänförda, där möter vi både en svenska från Brisbane och andra Australienska par som också tidigare bara sett stenen på bild. Alla är vi överens om hur verkligheten är ojämförbar med bilder. Det är inte bara stenen som skiftar i färg utan himlen blir som ett färgspel och lyser i olika nyanser.

Med solen försvinner värmen och vi tar oss tillbaka till hotellet för att avsluta med en supergod kyckling med honung i hotellets barrestaurang.

Imorgon skall vi se soluppgången, god natt! 

25 jun 2011 - Sydney, Australien

Sydney till fots

Lördag och morgonen efter midsommarafton. Dock ingen fara, en midsommarafton utan snaps och sill hade vi i går och det ger ju ingen huvudvärk...

Dock så blev det naturligtvis fisk och en kall bira till lunch i går, men sill gick det inte att få tag på.

Lördag i Sydney är lika med marknad och vi letade upp en härlig marknad i området Paddington där vi i strålande solsken kunde strosa runt hela morgonen och förmiddagen.

Frukost intog vi på ett mysigt litet kafé i området som låg tio minuters taxi från hotellet. Morgontrafiken en lördag är väldigt lugn så det gick snabbt och smidigt att ta sig dit.

Shoppinghumöret var på topp och det lanserades både det ena och det andra för ”bankiren”, så det gällde att hålla hårt i kapitalet. Dock så blev det allt några fynd, vad sägs om ett par coola Dr. Martens till dottern, svarta med vita prickar på. Det blir något till höstrusket.

Efter marknaden ställde vi siktet på Queen Victoria Building som är ett köpcentrum vilket ligger mitt i centrala Sydney och som utsetts till världens vackraste köpcentrum.

En härlig promenad blev det i det underbara vädret. Det är helt fantastiskt att bara gå och strosa och se på alla människor och skyskrapsmiljöer.

Ytterligare ett par köpcentrum avverkades och vissa njöt av det och andra av gatuunderhållningen och det fantastiskt goda kaffet som erbjuds i Sydney.

Dock så springer klockan iväg när man har roligt och vi hade bestämt oss för att besöka operahuset och Harbour Bridge i dagsljus också. Därför fick vi styra stegen mot hotellet för att byta till en mer fotovänlig kamera.

Hamnen runt operahuset var fylld av människor och gatuunderhållning. Vi fick en alldeles underbar eftermiddag med många fina foton över bron, staden och operahuset.

Operahouse Bar ärades ett besök och där vi satt vid vattenkanten och njöt av varsin kall öl mådde vi alla faktiskt ganska bra (ja, Cola till ungdomarna).

Solen går ner väldigt tidigt så vi fick en alldeles bedårande solnedgång att beundra runt sextiden. Solen sjönk sakta bortom Harbour Bridge, det var magiskt att stå uppe vid en av världens mest kända byggnader och blicka ut över naturens skådespel.

På tal om magiskt, så på vägen tillbaka till hotellet stannade vi till på en fiskrestaurang och under gasolvärmarna njöt vi av KingPrawns med Aioli och ett glas vitt. Det var ”ganska gott”.…

Imorgon säger vi adjö till fantastiska Sydney och är redo för mer äventyr.

Ayers Rock here we come!! 

24 jun 2011 - Katoomba, Australien

 

Kängurur, Koalor och The Blue Mountains

Revelj var klockan sex idag.

Trots den tidiga timmen var alla lika laddade för en äventyrens dag.

Idag hade vi bokat en tur till området utanför Sydney med besök på en lokal djurpark och med huvudmålet att besöka The Blue Mountains, en alldeles magisk nationalpark som fått sitt namn efter det blåa skimmer som utsöndras från alla Eukalyptusträd i dess natur.

Vi blev upplockade av vår guide Marcel, som visade sig vare en ytterst pratglad holländare, tidigt på morgonen och tillsammans med femton andra turister så bar det av ut ur staden.

Det är spännande att cruisa fram på ”fel sida vägen”, då de har vänstertrafik i Australien. Det har redan hänt att man försökt ta förarens plats inför nån taxiresa, men upptäckt att på ”passagerarsidan” sitter ju ratten, uups.

Efter en knapp timmes körning ut ur Sydney var det dags för dagens första stopp Featherdale Wildlife Park. Vår numer kära vän Marcel har vanan inne och såg till att vi var i princip först på plats vilket gav oss möjlighet att klappa och mata djuren i lugn och ro.

Det första vi stötte på i parken var vilt hoppandes kängurus och gissa om det var poppis i familjen att äntligen få möta dessa, så med Australien förknippade, djur. Kameraobjektivet gick varmt när man skulle fota alla djur och all närkontakt vi hade med djuren.

Kängurus, Koalor, Krokodiler, Dingos, massor av olika fåglar och ormar av alla dess sorter. I ”ormrummet” med många ormar bakom glasfönster så kunde vi räkna in flera av världens giftigaste ormar.
Bland annat såg vi ett exemplar av Brunormen som Marcel berättade är en av de vanligaste ormarna i Australien och att vi senare skulle se upp med dem när vi skulle träna Boomerangkastning.

Vi fick genomgå grundkursen i hur man skulle agera ifall någon blev biten. Som han sa:
- Jag vet hur man räddar er om ni blir bitna men om jag blir biten så måste någon av er veta hur ni skall rädda mig.

Enligt Marcel så transporteras inte giftet genom blodet, som man kanske kan tro, utan genom nerverna och man går en säker och plågsam död till mötes om man blir biten.

Det kändes betryggande att fått grundkursen när vi sedan tog bussen bort till en stor äng där vi skulle få öva boomerangkastning. Grundkursen gick ut på hård bandagering av området för bettet och Marcel visade upp att han hade med sig en gasbinda och att han placerade den i sin högra benficka. Nu var vi trygga??

Men så länge vi höll oss på det låga gräset så var det ingen fara men hamnade boomerangen i det lite högre gräset så skulle vi lämna den där….

Det var spännande att få testa kasta dessa riktiga boomeranger och det var inte någon enkel konst, men Colin lyckades absolut bäst i hela gruppen och med det var hela hans dag räddad.

Inlastade i bussen igen så körde vi vidare mot The Blue Mountains, vilket var en resa på totalt en och en halv timme från Sydney. Under resans gång var vår ivrige Marcel fullt igång med att guida oss och berätta om olika landmärken, traditioner i Australien och skrönor om detta enorma land.
Blue Mountains är ett jätteområde med tät vegetation och stora höjdskillnader. Naturen är fylld med faror som olika djur, djupa raviner och kalla nätter.

Vårt första stopp, för att se nationalparken, var vid en utsiktsplats med en fantastisk vy över delar av naturen som öppnade sig med grönbeväxta dalar och röd skimrande bergstup.

Efter denna första fantastiska vy av naturen så tog vi oss till,the Scenic Cabelway, ett ställe där man åkte en helt otrolig färd med en stor linbana rakt ner i dalen från toppen av berget. Nere i dalen var det knappt tio grader och mycket tät natur. På konstgjorda stigar gick vi en rundvandring i skogen och hänfördes av dess täta vegetation. Sedan skulle vi ju upp också….

Resan upp gjordes med ett tågliknande ekipage, á la Indiana Jones, som tog oss rakt upp på ett spår på bergsväggen, genom en tunnel i berget och upp till toppen igen. För vissa höjdrädda handlade det om att bekämpa sin rädsla och jag tror vi övervunnit lite av den rädslan vid det här laget för alla tjöt av förtjusning under resan upp.

Trötta men mycket nöjda med dagens äventyr så styrde Marcel bussen ”hemåt” igen och den sista biten in mot Sydney fick vi åka med en katamaran på floden.

Mörkret hade lagt sig över Sydney och vi hänfördes av den fantastiska vyn att närma sig Sydney med alla lampor tända på skyskrapor och broar. Wow!

Avslutningsvis blev det ett dopp i poolen och lite kortspel. 

23 jun 2011 - Sydney, Australien

Sydney som turistmål

Att undersöka en storstad på en annan kontinent är väl det mest spännande man kan göra. En annan kontinent som dessutom är präglad av Storbritannien och influerad av både sin spännande historia och framtid.

Kända byggnader och kända platser har idag blandats med dolda pärlor och överraskningar.

Som exempelvis att gatan som vårt hotell ligger på heter ”Pitt Street”, av alla namn, och är världens sjunde dyraste gata. (Dyrast räknas nog i kvm att hyra eller köpa bostad eller butiksyta)

Eller att nu i dagsljus få njuta av det arkitektoriska mästerverket, Sydney Opera House. För övrigt designades det av dansken Jorn Utzon och är täckt av 1 056 000 kakelplattor från svenska Höganäs Kakel.

Idag har vi alltså varit på sightseeingtur hela dagen. I Sydney har man ett sinnrikt system där man köper en 24 timmarsbiljett till en busstur som tar en runt hela staden och lite till. Bussen är en röd dubbeldäckare, Englandsinspirerad månne, utan tak så från takplats har vi skådat det mesta som Sydney har att erbjuda.

Bussturen hade över trettio hållplatser vid vilken valfri man kunde hoppa av för att undersöka mer, för att sedan hoppa på nästa buss. Bussarna gick vart tjugonde minut.

Topplatserna idag har varit nämnda Operahuset, Hyde Park, Harbour Bridge, Bondi Beach och förstås den fantastiska utsikten på vägen tillbaka till stadskärnan från Bondi Beach. Skylinen av Sydney är verkligen imponerande med dessa skyskrapor som står tätt, tätt och med Operahuset och Harbour Bridge som tydliga landmärken. Samtidigt är dessa skyskrapor blandade med K-märkta hus präglade av brittisk arkitektur av kolonialstil.

Vi har också hunnit med ett besök på Sydney Aquarium och det var ett givet besök när barnen fick välja. Här har vi gått i den klassiska vattentunneln med hajar omkring oss. Dessa imponerande djur!

Bondi Beach kräver också sitt extra omnämnande då det är en förvånansvärt liten strand men med en fantastisk sand och ett hav som bjudit in alla världens surfare. Det var inget direkt badväder trots att solen har lyst från en klarblå himmel. För västanvinden blåste ganska kraftigt och temperaturen orkade knappt upp till tjugo.

Som vanligt har barnen sin egen stadsuppfattning och gällande betyg är:
- Hit vill jag flytta och där (pekar på en tennisplan) kan jag och mamma spela medans pappa spelar golf på golfbanan därborta.
Helst ville de också bli hämtade med en lyxbåt.

Betyget är alltså mycket väl godkänt hittills.

Kvällen avslutades med en god öl och varm choklad, med marshmallow i hotellbaren där vi drömde vidare. 

Sightseeing bussen

Bondi Beach

Pose

Harbour bridge och operahuset till vänster

Underlätta trafiken, kör gärna mot rött om möjligt

22 jun 2011 - Sydney, Australien

I Väntans tider i Brisbane...

En lång resa

Planet gick som planerat från Singapore vid midnatt.

Men resan blev totalt ganska lång med tanke på att vi lämnade hotellet i Singapore vid fyra tiden på eftermiddagen. Totalt blev då hela resan till Australien ett helt dygn.

Efter en sex-timmarsflygning till först Brisbane och sedan väntan i ett antal timmar på att askmolnet skulle dra undan från Sidney satt vi på seneftermiddagen tillbaka i våra bekanta flygstolar.

Rad 64 på denna stora Boeing 747 hade nu varit vårt hem under senaste dygnet.

Med alldeles för lite sömn i benen men med oförtrutet gott humör så tog vi oss igenom tullproceduren på ett smidigt sätt. Ser vi så hederliga ut?

Nåt positivt med askmolnet var ändå att det var mycket lugnt på Sidneys flygplats då vi var ett av de första plan som fick landa där sedan ett dygn tillbaka. Det var inga problem att få tag i en taxi in till hotellet mitt i centrala Sidney.

Tyvärr så mörknade det ganska fort så det fick bli en snabbpromenad runt kvarteret. Men vilket kvarter sedan, Harbour Bridge i all sin kvällsprakt som lyser upp i den annars så mörka kvällen. Sydney operahus med sin fantastisk och välkända form var också fantastik att skåda.

Racet blev ju vem som först skulle få känna på Operahuset och efter att de ca 100 trappstegen avancerats i högt tempo så stod Colin som segrare till sin egen förtjusning.

Efter detta korta men fantastiska besök vid Operahuset så tog tröttheten ut sin rätt och i den kalla vinden så promenerade vi de hundratalet metrarna tillbaka till hotellet för att ta ifatt lite av vår förlorade sömn.

För imorgon så skall Sidney utforskas!

Temperaturen är en helt annan än i Singapore där vi ju lämnade 35-gradig värme med extrem luftfuktighet och fick 15-gradig värme med snålblåst. Så rent vädermässigt så känner man sig mer hemma nu. 

21 jun 2011 - Singapore, Singapore

En Cocktail av Askmoln och Singapore Sling

Föga anade vi vad dagen hade att vänta när ungdomarna lugnt tog ett morgondopp i poolen efter frukost. Visserligen hade vi hört talas om askmolnen från Chile när vi åkte hemifrån.

Men nu har vi facit vilket är ett fem timmar försenat plan till Sidney som dessutom skall mellanlanda i Brisbane för ett fyra timmars stopp på grund av rådande omständigheter.

- Tur då att det är Singapores flygplats vi fick vänta på säger Annika och i nästa andetag konstateras det att hela flygplatsen är som ett shoppingcenter…

Men innan detta så fick vi en halvdag i Singapore till och den tillbringade vi så mycket som möjligt inomhus då det varit väldigt varmt med hög luftfuktighet idag.

Vi har tog oss igenom ett antal shoppingmalls innan vi avslutade dagen på klassiska Raffle Hotel och hamnade naturligtvis i Long Bar där vi satt och sippade på varsin Singapore Sling i världsklass. Detta är modersplatsen av alla modersplatser för denna klassiska drink. Det blev varsin till frugan och mig medans ungdomarna fick nöja sig med en ”Virgin” Singapore Sling vilket naturligtvis innebär en alkoholfri.

Det var mysigt att sitta och vila i denna klassiska bar med en drink i ena handen och hela jordnötter i andra. Här krossar man skalen själv och det är självklart att bara släppa ner skalet på golvet vilket många före oss tydligen gjort.

Efter besöket så bar det av till flygplatsen där vi fick det föga inspirerande meddelandet om förseningen av vårt plan men det var bara följa Annikas råd och vi fick lite mer tid i affärerna.

Klockan ”midnatt” lyfter planet mot Australien. Klockan är nu elva så vi håller tummarna. 

20 jun 2011 - Singapore, Singapore

Så gör vi Singapore

Vår glada taxichaufför från gårdagen lärde oss att ett av modersmålen i Singapore är engelska och att alla kan tala engelska. Det är en sanning med modifikation.
Visserligen så förstår alla engelska men det är inte det enklaste att förstå vad de säger på engelska, då det är en typisk asiatisk accent av det engelska språket.

Tur då att de upprepar sig om och om igen.
Fast nu talar vi om guiderna för dagens turer i Singapore. Varje mening upprepas alltid minst två gånger och andra gången så förstår man det man inte förstod första gången.

Trots tidsomställningen så var vi alla uppe tidigt idag, halva gänget vaknade visst redan vid sex tiden, efter en god natts sömn. Vi har ett grabb-rum och ett tjej-rum med lika fantastiska utsikter från båda. Blickar man ut från fönstret så ser vi både "Singapores Eye" (motsvarar London Eye) och Marina Sands Bay (hotellet med båten). Lite annat än att blicka in i granngubbens gula tegelvägg hemma…

Dagen har bjudit på ett digert schema där vi, som planerat, tog en sightseeingtur med buss för att skaffa oss en god inblick i vad som är viktigast att se i Singapore. På sin brutna engelska guidade Chen oss genom staden och vi hann se:
• Orchade distrikt (Ett av alla shoppingmekkan i staden)
• Resan gick förbi Raffel Hotel (Kanske ett besök imorgon för en klassisk Singapore Sling)
• Nya operahuset (Esplanade)
• Financial District
• China Town
• Merlion (Lejonhuvudet som symboliserar välstånd och rikedom för Singaporianerna)
• Singapores högsta punkt med utsikt över Sentosa Island och en enorm betongdjungel med bostäder för Singapores alla invånare. (Över fyra miljoner)(Vi höll oss dock ifrån linbanan denna gång)
• Singapores Botaniska trädgård, med en promenad i regnskogen

Snart är det dags för lunch….

Allt detta avklarades på förmiddagen och lagom hungriga efter alla intryck så intog vi en snabb lunch på Orchad Road.

Singapore bjuder på en fantastisk värme så här års. Enligt Chen så har:

- Singapore endast två årstider, Singapore endast två årstider, Singapore endast två årstider (upprepade han)

Årstiderna innebär att det antingen är jättevarmt eller varmare. Det understiger aldrig 23 grader men det överstiger heller aldrig 36. Den varmaste perioden på året är juni och juli så då kan man förstå vilken temperatur vi har här nu i slutet av juni.

Tur är väl då att det går att svalka sig i en härligt sval tak-pool med utsikt över halva Singapore och floden som slingrar sig genom staden och möter havet bakom skyskraporna. Efter vårt svalkande snabb dopp var vi laddade igen och av bar det på nästa tur.

Nu var siktet inställt på Night Safari på Singapore Zoo. Detta Zoo ligger strax utanför staden och inhyser all världens djur som man möter på ett extraordinärt sätt. Vi sätter oss tillsammans med fyrtio högljudda Indier på ett tågliknande ekipage som tar oss igenom parken, när mörkret precis har fallit. Vi tas med på en härligt imponerande resa med djuren alldeles inpå oss. Känslan är krypande där vi sakta åker fram genom regnskogen i mörkret. Tiger, hjort, buffel, lejon, varg, tapir, noshörning och många andra fantastiska djur möter vi där ute i regnskogen. I mörkret stryker en hjort förbi, så om man sträcker ut handen kan röra den. Till och med de högljudda indierna tycks imponeras och efter ett antal tillsägelser så lyckas de till och med stänga av sina blixtrar på kamerorna.

Vi avslutade med en djurshow där vi återigen fick närkontakt med vilddjuren då vi hade en jättepytonorm gömd i en lucka under våra fötter.

Night safari var ett annorlunda sätt att besöka ett Zoo och väl värt ett besök som verkligen imponerade.

Äventyren har avlöst varandra idag så imorgon skall vi ”chilla” lite vid poolen och göra djupdykning i både den och shoppinglivet i Singapore innan vi skall sätta oss på en sjutimmars-flight till landet ”down under”.

Australia here we come!

19 jun 2011 - Singapore, Singapore

Singapore, första målet!

Tusen mil är exakt vad sträckan är fågelvägen till vår resas första spännande plats att besöka, Singapore!

Äventyr, här kommer vi!

Efter en lagom biltur till Huvudstaden så lyfte Finnair-planet för första anhalten, Helsinki. Bagaget var incheckat hela vägen till Singapore och vi var laddade till tänderna. En timme var allt vi behövde vänta i Helsingfors, sedan väntade en över elva timmar lång flight i ”vår” Airbus.

Ungdomar är tydligt lättare att resa med än riktigt små barn, det blev vi varse av grannparet på raden som hade en ettåring med svåra sömnproblem. Dock så somnade han in till slut och vi alla vaggades in i en sömn som endast stördes av luftgroparna över Ryssland. Men på det stora hela gick resan utmärkt och när kaptenen på bruten svensk-finska förkunnade att det var dags att landa i Singapore var det redan eftermiddag lokal tid, eftersom vi nu flyttat fram tiden sex timmar.

30 grader och sol var det som väntade, men hos den glada taxichauffören var det svalt och skönt. Under tjugo minuter i taxi, från flygplatsen, fick vi en god guidning med många tips av vår pratglada chaufför.

-Ta inte de svart taxibilarna, lova det, för de är dubbelt så dyra som de gula eller röd-vita, skrockade han.

Det fick vi naturligtvis lova.

Novotel Clarke Quay, vårt hotell, låg perfekt vid flodkanten och mitt i restaurang och nöjeskvarteren. Efter en kort promenad i området utmed floden så lockades vi in på ”Hot Stone Restaurante”. Passade oss perfekt att få steka vårt eget kött på heta lavastenar och blicka ut över den spektakulära stadsbilden. Höga skyskrapor tonade upp sig i bakgrunden när Annika stekte på sina King Prawns, gott va´ det.

Mörkret hade nu fallit och vi var ganska trötta men lite äventyr ville vi hinna med, så en sightseeingtur på floden passade oss perfekt. Singapore är en mångkulturell stad utöver det vanliga med stora kontraster mellan låga brittisk-inspirerade kolonialbyggnader blandade med imponerande skyskrapor. Mest imponerande är ändå hotellet, Marina Bay Sands, som är byggt av tre höga hus med en båtliknande byggnad, på toppen, som sammanlänkar alla husen. Byggnaderna runt om är belysta i blått och skall karakterisera havet. I kvällsmörkret var det mycket imponerande att se från flodbåten.

Samina vill redan stanna här en vecka för det finns så mycket att imponeras av…

Trötta men lyckliga över upplevelsen försökte vi få tillgång till poolområdet på hotellet men det stängde klockan tio så upp till rummen bar det av. Nu ska vi sova!

Imorgon planerar vi mer stadstur och förhoppningsvis ett besök på night-zoo.... 

Flygplatsen...på väg, äntligen!

Första middagen i Singapore. Mums!

Mäktigt hotell i Singapore