Kata Tjuta, Trekking i
Edens lustgård
Kata Tjuta är urbefolkningens namn på stenformationen som också är känd
under namnet Mt Olgas. Dessa jättestenar bildar en liten ”bergskedja” mitt på
slättlandet här i centrala Australien. Kata Tjuta ligger ca tre mil från vår
bas Yulara där vi nu tillbringat de senaste dagarna. Yulara ligger straxt
utanför naturreservatet som har varit vår ”lekplats” här ute i ödemarken.
Här i området är det vinter vilket innebär att det inte blir varmare än 22 grader under dagtid och under natten tar sig temperaturen ner till nära noll. Det fick vi som sagt var känna på igår kväll under vår underbara middag ute i ökenlandskapet. Dock så var det förberett med gasolvärmare och öppna eldar som både värmde oss och skapade den magiska stämningen som vi sent kommer glömma.
Idag, tisdag har vi haft en trekking-dag. Vi tog oss som vanligt ut i landskapet så tidigt som möjligt och fick se solen gå upp bortom horisonten när vi gled fram på vägen i det öde landskapet. Kata Tjuta är som Ayers Rock fast uppdelat i många flera stenar som bildar denna samling av höga toppar. Målet var Valley of the Winds som är vad det heter, en dal där det blåser ganska kraftigt. Det började med en kort vandring genom dalen vilken tog oss in mellan två av dessa jättestenar.
Vandringen var kuperad och med ojämna stenar som underlag, men när vi väl närmade oss dalens öppning så var det som om landskapet kom emot oss. Det var som i en äventyressaga när man finner ett oupptäckt land, detta öppna landskap som fanns dolt bakom dessa jättestenar. Vandringsleden var på närmare åtta kilometer och den kuperade och steniga terrängen hindrade oss från att hålla någon högre takt. Dessutom var fototillfällena många med fantastiska vyer och trånga passager genom bergsmassiven. Man fick känslan av Edens lustgård med gröna träd, växter och små samlingar med vatten där vi gick mellan de höga stenväggarna. Måste upplevas!
Nu var vi minsann glada att det är vinter och inte de 40 grader det blir under sommaren här. Vi har också blivit varnade för flugor men de har också lyst med sin frånvaro och skönt är väl det.
Dock så hade vi hopp om att få se kängurur i dess rätta miljöer under vandringen men naturen låg stilla förutom det mycket rika fågellivet. Överraskande var dock att se en kamel ligga och vila sig i bushen - här får man uppleva mycket ovanligt.
Efter vandringen tog vi bilen tillbaka mot vårt ”basecamp” och hann med ett stopp vid det kulturella centret som ligger vid Ayers rock. Här blir man fullt upplyst om den tradition och mystik som vilar över området och gör att vi alla får oss en tankeställare, då mycket av urbefolkningens kultur handlar om naturens samspel och hur man skall lära och leva.
Väl tillbaka på hotellet så blev det en kort tupplur i en solsäng vid poolen innan kvällen tog vid med mys, kortspel och lite värmande kaffe.
Imorgon är det resdag igen, det blir en två och en halvtimmes flygresa mot nordost och Cairns är nästa äventyr på vår resa.
Här i området är det vinter vilket innebär att det inte blir varmare än 22 grader under dagtid och under natten tar sig temperaturen ner till nära noll. Det fick vi som sagt var känna på igår kväll under vår underbara middag ute i ökenlandskapet. Dock så var det förberett med gasolvärmare och öppna eldar som både värmde oss och skapade den magiska stämningen som vi sent kommer glömma.
Idag, tisdag har vi haft en trekking-dag. Vi tog oss som vanligt ut i landskapet så tidigt som möjligt och fick se solen gå upp bortom horisonten när vi gled fram på vägen i det öde landskapet. Kata Tjuta är som Ayers Rock fast uppdelat i många flera stenar som bildar denna samling av höga toppar. Målet var Valley of the Winds som är vad det heter, en dal där det blåser ganska kraftigt. Det började med en kort vandring genom dalen vilken tog oss in mellan två av dessa jättestenar.
Vandringen var kuperad och med ojämna stenar som underlag, men när vi väl närmade oss dalens öppning så var det som om landskapet kom emot oss. Det var som i en äventyressaga när man finner ett oupptäckt land, detta öppna landskap som fanns dolt bakom dessa jättestenar. Vandringsleden var på närmare åtta kilometer och den kuperade och steniga terrängen hindrade oss från att hålla någon högre takt. Dessutom var fototillfällena många med fantastiska vyer och trånga passager genom bergsmassiven. Man fick känslan av Edens lustgård med gröna träd, växter och små samlingar med vatten där vi gick mellan de höga stenväggarna. Måste upplevas!
Nu var vi minsann glada att det är vinter och inte de 40 grader det blir under sommaren här. Vi har också blivit varnade för flugor men de har också lyst med sin frånvaro och skönt är väl det.
Dock så hade vi hopp om att få se kängurur i dess rätta miljöer under vandringen men naturen låg stilla förutom det mycket rika fågellivet. Överraskande var dock att se en kamel ligga och vila sig i bushen - här får man uppleva mycket ovanligt.
Efter vandringen tog vi bilen tillbaka mot vårt ”basecamp” och hann med ett stopp vid det kulturella centret som ligger vid Ayers rock. Här blir man fullt upplyst om den tradition och mystik som vilar över området och gör att vi alla får oss en tankeställare, då mycket av urbefolkningens kultur handlar om naturens samspel och hur man skall lära och leva.
Väl tillbaka på hotellet så blev det en kort tupplur i en solsäng vid poolen innan kvällen tog vid med mys, kortspel och lite värmande kaffe.
Imorgon är det resdag igen, det blir en två och en halvtimmes flygresa mot nordost och Cairns är nästa äventyr på vår resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar