"Storytelling"
i urbefolkningens land
Enligt urbefolkningens tradition så får inte en historia berättas för någon
som inte är på den aktuella platsen för historien. Man får heller inte berätta
en historia om något som hänt någon annanstans än platsen för historien.
Idag har vi undersökt stenen på nära håll. Vi startade med att se solen gå upp i horisonten klockan halv sju.
Landskapet här i centrala Australien är fascinerande då det får olika uttryck beroende vilken tid på dygnet man ser det. Igår efter solnedgången skimrade landskapet i magiskt vitt, nästan som en tunn dimma som sipprade från marken och lade sig precis ovanför den låga gräsvegetationen. Nu på morgonen är den slöjan borta och man känner hur naturen väntar på de värmande strålar från solen som snart skall värma upp luften.
Strax innan solen gick upp så var det knappt fem grader i luften men så fort solen kommer fram så värms luften upp snabbt. Dock så är det vinter här just nu så det blir aldrig mycket varmare än tjugo grader så vädret är alldeles perfekt för att promenera runt i området och fascineras av detta naturfenomen.
Efter den bedårande solnedgången så undersökte vi stenen närmare och den är verkligen speciell med sin rostfärgade yta. Det är heller inte så konstigt att den är roströd då stenarten innehåller mycket järn och enligt vår väderbitna guide, som är en Ranger, är det anledningen till att ytan är rödaktig.
Vi samlades tillsammans med en hel del andra turister för att gå en led längs med stenen och bli guidade av en äkta australiensk Ranger som lärt sig historierna från urbefolkningen, Anangu. Sedan 1985 är det dem som äger marken och naturparken som vi befinner oss i. De är starkt traditionsbundna och på vissa, för dem, heliga platser är det förbjudet att fotografera. De lever strikt efter sin "lag" om jordens skapelse och hur man skall behandla naturen, relationer och egentligen allt i livet. Deras lag heter Tjukurpa.
Idag har man möjlighet att bestiga Ayers Rock men enligt urbefolkningens traditioner så är det inte tillåtet så de arbetar för att göra det förbjudet. Enligt Mike, vår guide så kommer leden upp till stenens topp vara stängd om nio år.
'Det känns overkligt att vara så nära ett naturfenomen som detta och än mer mystik skapar dessa historier om urbefolkningens kulturarv som vilar tungt i området.
Bland de stora upplevelserna uppskattar vi även de små, som när vi står och beundrar en vattendamm som är insprängd i en skreva. Då kommer det ett stim minisköldpaddor simmandes och hela familjen jublar.
Andra händelser som upptar vår underbara vardag är sådant som att besöka den lokala läkarmottagningen. Vi kände oss som vi deltog i, ”The flying doctor”, den gamla australienska doktorsserien med de flygande läkarna. Samina fick ett konstigt bett i lördags, i Sydney, som inte är så vanligt hemma. Ett område på låret med en omkrets på en decimeter svullnade upp och har varit rödirriterat sedan dess. Enligt sköterskan så var det inget ovanligt utan antingen en grönmyra eller en mindre spindel som stuckit henne.
Allt frid och fröjd alltså. (Mormor och farmor behöver inte oroa sig, läget är under kontroll än så länge…)
Efter en god middagsöl vid poolen så gällde det att passa tiden för vårt kvällsäventyr. Vi hade bokat en ”Award winning tour” som kallades Sounds of the Silence.
Kvällen var dedikerad Ayers Rock och den stjärnupplysta himlen. Vi visste dock inte riktigt vad som väntade mer än att vi skulle få en god middag ute i det karga landskapet och se solnedgången över Ayers Rock. Efter att blivit upplockade från hotellet vid kvart över fem, landade vi mitt ute på slättlandskapet framför klippan precis före solnedgången. Vi blev serverade champagne och läsk, medans vi beundrade naturens underverk och en fantastisk solnedgång som återigen tog andan ur oss när himlen skiftade i regnbågens alla färger. Till detta skådespel blev vi serverade enkla förrätter bestående av kanapéer av kängurukött, krokodilkött och andra fina tilltugg.
Efter en kort promenad genom ökenlandskapet hamnade vi vid uppdukade bord under bar himmel med fin dukning och tända ljus. I den mörknande kvällen så serverades vi en fantastisk middag med bland annat nygrillat kött från både känguru och krokodil. Allt smakade fantastiskt.
När kvällen blivit helt svart så släcktes våra levande ljus och nattens värd tog över hand. Det var en ”storyteller of the stars”… Vi fick en lektion i södra halvklotets stjärnhimmel och en magisk stund tog oss med häpnad. Himlen var obeskrivbar….
Vi delade bord med två Australiensiska äldre par som ursprungligen var från Ukraina. Vi behandlade fantastiska samtalsämnen och ungdomarna lyssnade och deltog på ett kreativt sätt. Man kan konstatera att när man reser lär man sig av varandra på ett otroligt bra sätt. Vi fick underbara tips om våra framtida resmål Cairns och Port Douglas. Andrei var sjöman och en språkens mästare och Samina och Colin samlade goda tips inför framtiden.
I stjärnkikarna beundrade vi bland annat Saturnus och dess lysande ringar, kvällen var en succe.
Obeskrivbart!!
Idag har vi undersökt stenen på nära håll. Vi startade med att se solen gå upp i horisonten klockan halv sju.
Landskapet här i centrala Australien är fascinerande då det får olika uttryck beroende vilken tid på dygnet man ser det. Igår efter solnedgången skimrade landskapet i magiskt vitt, nästan som en tunn dimma som sipprade från marken och lade sig precis ovanför den låga gräsvegetationen. Nu på morgonen är den slöjan borta och man känner hur naturen väntar på de värmande strålar från solen som snart skall värma upp luften.
Strax innan solen gick upp så var det knappt fem grader i luften men så fort solen kommer fram så värms luften upp snabbt. Dock så är det vinter här just nu så det blir aldrig mycket varmare än tjugo grader så vädret är alldeles perfekt för att promenera runt i området och fascineras av detta naturfenomen.
Efter den bedårande solnedgången så undersökte vi stenen närmare och den är verkligen speciell med sin rostfärgade yta. Det är heller inte så konstigt att den är roströd då stenarten innehåller mycket järn och enligt vår väderbitna guide, som är en Ranger, är det anledningen till att ytan är rödaktig.
Vi samlades tillsammans med en hel del andra turister för att gå en led längs med stenen och bli guidade av en äkta australiensk Ranger som lärt sig historierna från urbefolkningen, Anangu. Sedan 1985 är det dem som äger marken och naturparken som vi befinner oss i. De är starkt traditionsbundna och på vissa, för dem, heliga platser är det förbjudet att fotografera. De lever strikt efter sin "lag" om jordens skapelse och hur man skall behandla naturen, relationer och egentligen allt i livet. Deras lag heter Tjukurpa.
Idag har man möjlighet att bestiga Ayers Rock men enligt urbefolkningens traditioner så är det inte tillåtet så de arbetar för att göra det förbjudet. Enligt Mike, vår guide så kommer leden upp till stenens topp vara stängd om nio år.
'Det känns overkligt att vara så nära ett naturfenomen som detta och än mer mystik skapar dessa historier om urbefolkningens kulturarv som vilar tungt i området.
Bland de stora upplevelserna uppskattar vi även de små, som när vi står och beundrar en vattendamm som är insprängd i en skreva. Då kommer det ett stim minisköldpaddor simmandes och hela familjen jublar.
Andra händelser som upptar vår underbara vardag är sådant som att besöka den lokala läkarmottagningen. Vi kände oss som vi deltog i, ”The flying doctor”, den gamla australienska doktorsserien med de flygande läkarna. Samina fick ett konstigt bett i lördags, i Sydney, som inte är så vanligt hemma. Ett område på låret med en omkrets på en decimeter svullnade upp och har varit rödirriterat sedan dess. Enligt sköterskan så var det inget ovanligt utan antingen en grönmyra eller en mindre spindel som stuckit henne.
Allt frid och fröjd alltså. (Mormor och farmor behöver inte oroa sig, läget är under kontroll än så länge…)
Efter en god middagsöl vid poolen så gällde det att passa tiden för vårt kvällsäventyr. Vi hade bokat en ”Award winning tour” som kallades Sounds of the Silence.
Kvällen var dedikerad Ayers Rock och den stjärnupplysta himlen. Vi visste dock inte riktigt vad som väntade mer än att vi skulle få en god middag ute i det karga landskapet och se solnedgången över Ayers Rock. Efter att blivit upplockade från hotellet vid kvart över fem, landade vi mitt ute på slättlandskapet framför klippan precis före solnedgången. Vi blev serverade champagne och läsk, medans vi beundrade naturens underverk och en fantastisk solnedgång som återigen tog andan ur oss när himlen skiftade i regnbågens alla färger. Till detta skådespel blev vi serverade enkla förrätter bestående av kanapéer av kängurukött, krokodilkött och andra fina tilltugg.
Efter en kort promenad genom ökenlandskapet hamnade vi vid uppdukade bord under bar himmel med fin dukning och tända ljus. I den mörknande kvällen så serverades vi en fantastisk middag med bland annat nygrillat kött från både känguru och krokodil. Allt smakade fantastiskt.
När kvällen blivit helt svart så släcktes våra levande ljus och nattens värd tog över hand. Det var en ”storyteller of the stars”… Vi fick en lektion i södra halvklotets stjärnhimmel och en magisk stund tog oss med häpnad. Himlen var obeskrivbar….
Vi delade bord med två Australiensiska äldre par som ursprungligen var från Ukraina. Vi behandlade fantastiska samtalsämnen och ungdomarna lyssnade och deltog på ett kreativt sätt. Man kan konstatera att när man reser lär man sig av varandra på ett otroligt bra sätt. Vi fick underbara tips om våra framtida resmål Cairns och Port Douglas. Andrei var sjöman och en språkens mästare och Samina och Colin samlade goda tips inför framtiden.
I stjärnkikarna beundrade vi bland annat Saturnus och dess lysande ringar, kvällen var en succe.
Obeskrivbart!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar