Kängurur, Koalor och
The Blue Mountains
Revelj var klockan sex idag.
Trots den tidiga timmen var alla lika laddade för en äventyrens dag.
Idag hade vi bokat en tur till området utanför Sydney med besök på en lokal djurpark och med huvudmålet att besöka The Blue Mountains, en alldeles magisk nationalpark som fått sitt namn efter det blåa skimmer som utsöndras från alla Eukalyptusträd i dess natur.
Vi blev upplockade av vår guide Marcel, som visade sig vare en ytterst pratglad holländare, tidigt på morgonen och tillsammans med femton andra turister så bar det av ut ur staden.
Det är spännande att cruisa fram på ”fel sida vägen”, då de har vänstertrafik i Australien. Det har redan hänt att man försökt ta förarens plats inför nån taxiresa, men upptäckt att på ”passagerarsidan” sitter ju ratten, uups.
Efter en knapp timmes körning ut ur Sydney var det dags för dagens första stopp Featherdale Wildlife Park. Vår numer kära vän Marcel har vanan inne och såg till att vi var i princip först på plats vilket gav oss möjlighet att klappa och mata djuren i lugn och ro.
Det första vi stötte på i parken var vilt hoppandes kängurus och gissa om det var poppis i familjen att äntligen få möta dessa, så med Australien förknippade, djur. Kameraobjektivet gick varmt när man skulle fota alla djur och all närkontakt vi hade med djuren.
Kängurus, Koalor, Krokodiler, Dingos, massor av olika fåglar och ormar av alla dess sorter. I ”ormrummet” med många ormar bakom glasfönster så kunde vi räkna in flera av världens giftigaste ormar.
Bland annat såg vi ett exemplar av Brunormen som Marcel berättade är en av de vanligaste ormarna i Australien och att vi senare skulle se upp med dem när vi skulle träna Boomerangkastning.
Vi fick genomgå grundkursen i hur man skulle agera ifall någon blev biten. Som han sa:
- Jag vet hur man räddar er om ni blir bitna men om jag blir biten så måste någon av er veta hur ni skall rädda mig.
Enligt Marcel så transporteras inte giftet genom blodet, som man kanske kan tro, utan genom nerverna och man går en säker och plågsam död till mötes om man blir biten.
Det kändes betryggande att fått grundkursen när vi sedan tog bussen bort till en stor äng där vi skulle få öva boomerangkastning. Grundkursen gick ut på hård bandagering av området för bettet och Marcel visade upp att han hade med sig en gasbinda och att han placerade den i sin högra benficka. Nu var vi trygga??
Men så länge vi höll oss på det låga gräset så var det ingen fara men hamnade boomerangen i det lite högre gräset så skulle vi lämna den där….
Det var spännande att få testa kasta dessa riktiga boomeranger och det var inte någon enkel konst, men Colin lyckades absolut bäst i hela gruppen och med det var hela hans dag räddad.
Inlastade i bussen igen så körde vi vidare mot The Blue Mountains, vilket var en resa på totalt en och en halv timme från Sydney. Under resans gång var vår ivrige Marcel fullt igång med att guida oss och berätta om olika landmärken, traditioner i Australien och skrönor om detta enorma land.
Blue Mountains är ett jätteområde med tät vegetation och stora höjdskillnader. Naturen är fylld med faror som olika djur, djupa raviner och kalla nätter.
Vårt första stopp, för att se nationalparken, var vid en utsiktsplats med en fantastisk vy över delar av naturen som öppnade sig med grönbeväxta dalar och röd skimrande bergstup.
Efter denna första fantastiska vy av naturen så tog vi oss till,the Scenic Cabelway, ett ställe där man åkte en helt otrolig färd med en stor linbana rakt ner i dalen från toppen av berget. Nere i dalen var det knappt tio grader och mycket tät natur. På konstgjorda stigar gick vi en rundvandring i skogen och hänfördes av dess täta vegetation. Sedan skulle vi ju upp också….
Resan upp gjordes med ett tågliknande ekipage, á la Indiana Jones, som tog oss rakt upp på ett spår på bergsväggen, genom en tunnel i berget och upp till toppen igen. För vissa höjdrädda handlade det om att bekämpa sin rädsla och jag tror vi övervunnit lite av den rädslan vid det här laget för alla tjöt av förtjusning under resan upp.
Trötta men mycket nöjda med dagens äventyr så styrde Marcel bussen ”hemåt” igen och den sista biten in mot Sydney fick vi åka med en katamaran på floden.
Mörkret hade lagt sig över Sydney och vi hänfördes av den fantastiska vyn att närma sig Sydney med alla lampor tända på skyskrapor och broar. Wow!
Avslutningsvis blev det ett dopp i poolen och lite kortspel.
Trots den tidiga timmen var alla lika laddade för en äventyrens dag.
Idag hade vi bokat en tur till området utanför Sydney med besök på en lokal djurpark och med huvudmålet att besöka The Blue Mountains, en alldeles magisk nationalpark som fått sitt namn efter det blåa skimmer som utsöndras från alla Eukalyptusträd i dess natur.
Vi blev upplockade av vår guide Marcel, som visade sig vare en ytterst pratglad holländare, tidigt på morgonen och tillsammans med femton andra turister så bar det av ut ur staden.
Det är spännande att cruisa fram på ”fel sida vägen”, då de har vänstertrafik i Australien. Det har redan hänt att man försökt ta förarens plats inför nån taxiresa, men upptäckt att på ”passagerarsidan” sitter ju ratten, uups.
Efter en knapp timmes körning ut ur Sydney var det dags för dagens första stopp Featherdale Wildlife Park. Vår numer kära vän Marcel har vanan inne och såg till att vi var i princip först på plats vilket gav oss möjlighet att klappa och mata djuren i lugn och ro.
Det första vi stötte på i parken var vilt hoppandes kängurus och gissa om det var poppis i familjen att äntligen få möta dessa, så med Australien förknippade, djur. Kameraobjektivet gick varmt när man skulle fota alla djur och all närkontakt vi hade med djuren.
Kängurus, Koalor, Krokodiler, Dingos, massor av olika fåglar och ormar av alla dess sorter. I ”ormrummet” med många ormar bakom glasfönster så kunde vi räkna in flera av världens giftigaste ormar.
Bland annat såg vi ett exemplar av Brunormen som Marcel berättade är en av de vanligaste ormarna i Australien och att vi senare skulle se upp med dem när vi skulle träna Boomerangkastning.
Vi fick genomgå grundkursen i hur man skulle agera ifall någon blev biten. Som han sa:
- Jag vet hur man räddar er om ni blir bitna men om jag blir biten så måste någon av er veta hur ni skall rädda mig.
Enligt Marcel så transporteras inte giftet genom blodet, som man kanske kan tro, utan genom nerverna och man går en säker och plågsam död till mötes om man blir biten.
Det kändes betryggande att fått grundkursen när vi sedan tog bussen bort till en stor äng där vi skulle få öva boomerangkastning. Grundkursen gick ut på hård bandagering av området för bettet och Marcel visade upp att han hade med sig en gasbinda och att han placerade den i sin högra benficka. Nu var vi trygga??
Men så länge vi höll oss på det låga gräset så var det ingen fara men hamnade boomerangen i det lite högre gräset så skulle vi lämna den där….
Det var spännande att få testa kasta dessa riktiga boomeranger och det var inte någon enkel konst, men Colin lyckades absolut bäst i hela gruppen och med det var hela hans dag räddad.
Inlastade i bussen igen så körde vi vidare mot The Blue Mountains, vilket var en resa på totalt en och en halv timme från Sydney. Under resans gång var vår ivrige Marcel fullt igång med att guida oss och berätta om olika landmärken, traditioner i Australien och skrönor om detta enorma land.
Blue Mountains är ett jätteområde med tät vegetation och stora höjdskillnader. Naturen är fylld med faror som olika djur, djupa raviner och kalla nätter.
Vårt första stopp, för att se nationalparken, var vid en utsiktsplats med en fantastisk vy över delar av naturen som öppnade sig med grönbeväxta dalar och röd skimrande bergstup.
Efter denna första fantastiska vy av naturen så tog vi oss till,the Scenic Cabelway, ett ställe där man åkte en helt otrolig färd med en stor linbana rakt ner i dalen från toppen av berget. Nere i dalen var det knappt tio grader och mycket tät natur. På konstgjorda stigar gick vi en rundvandring i skogen och hänfördes av dess täta vegetation. Sedan skulle vi ju upp också….
Resan upp gjordes med ett tågliknande ekipage, á la Indiana Jones, som tog oss rakt upp på ett spår på bergsväggen, genom en tunnel i berget och upp till toppen igen. För vissa höjdrädda handlade det om att bekämpa sin rädsla och jag tror vi övervunnit lite av den rädslan vid det här laget för alla tjöt av förtjusning under resan upp.
Trötta men mycket nöjda med dagens äventyr så styrde Marcel bussen ”hemåt” igen och den sista biten in mot Sydney fick vi åka med en katamaran på floden.
Mörkret hade lagt sig över Sydney och vi hänfördes av den fantastiska vyn att närma sig Sydney med alla lampor tända på skyskrapor och broar. Wow!
Avslutningsvis blev det ett dopp i poolen och lite kortspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar