20 jun 2009 - San Francisco, USA

Bollen är i rullning…

Nu är vi på väg, resan har börjat och vi ska tillbringa två dagar i bilen. Men vi skall uppleva mycket på vägen och det skall bli lika roligt som att läsa de inlägg som ni gör angående vår resa, så tack för dem!

Dagen startade tidigt och vi var uppe före tuppen redan klockan fem. Tidsomställningen har egentligen inte varit något problem för någon av oss, mer än att vi somnar tidigt på kvällarna och vaknar tidigt på morgonen. Det passar oss alla ganska bra, då vi får chansen att vara igång tidigt och uppleva så mycket som möjligt, det är ju ingen kurortssemester vi är på!

Bob, vår portier var vänlig att ”ringa” fram vår bil som stått parkerad någonstans i staden. Så halv åtta, efter vår ”stadiga” frukost bar det av söderut. Mer av Kalifornien skall upptäckas.

Bye, bye underbara San Francisco.

Efter en kort sträcka motorväg ut ur San Francisco och vidare igenom San Jose så nådde vi Monterey som var vår startpunkt för Highway One som var dagens stora händelse. Men Monterey gav oss dagens första spännande upplevelse, golfbanor.

Det låter väl inte så upphetsande i mångas öron och så ej från början för Annika och barnen heller kanske. Det var väl så att säga ett diktatoriskt beslut som ledde oss fram till denna lilla ”avstickare”.

Många kämpar med sitt frustrerade humör i denna ädla sport som i grunden är ganska enkelt. En liten vit, hård boll skall träffas med en klubba och på minsta möjliga antal slag finna sitt hål 18 gånger för att göra en hel runda komplett.

Vissa finner detta helt ointressant, vissa kämpar enträget på medans en del bara älskar atmosfären på en golfbana.

-Är det äkta gräs, nä det kan det inte vara. Var Annikas första intresserade fråga när vi beträdde puttingarean på världsberömda [b]Pebble Beach Golf Links[/b]. Denna mytomspunna golfbana som arrangerat US Open i golf inte mindre än fem gånger. Senaste segraren var Tiger Woods 2001. Banan skall nästa år stå för värdskapet för denna tävling igen.

Pebble Beach ligger i privat område där det krävs inträde för att komma in och cruisa med bilen. Det intressanta med området, förutom golfen, är alla dessa ”vrållyxiga” kåkar som är uppförda i omgivningarna. Det var en mycket spännande tripp som till slut intresserade även barnen. När sedan Samina fick närkontakt med en ekorre, på ett stopp, så var dagen gjord. Det levde hon på de närmaste milen.
Turen i området kallas ”17-mile-drive” och kan varmt rekommenderas till alla, även icke golfare.

Resan fortsatte söder ut på Highway One som slingrar sig utmed Kaliforniens västkust och som är en av väldens mest sceniska vägsträckor. Vilken fantastisk upplevelse detta blev. Att slingra sig fram utmed bergskammar med utsikt över det skummande havet var sannerligen en utmaning. Utmaningen låg i hur ofta man skulle stanna för att insupa det otroliga landskapet. Vägsträckan är kantad av många ”View Points” som man kan stanna till på för att bland annat fotografera de hisnande vägarna på. Vädret var från början ganska molnigt men efter någon timme så blev det klarblått och några extra bra bilder blev det då.

Efter att barnen lekt allt från agenter i baksätet till att även de njutit av de upplevelser vi sett från bilfönstret så landade vi vid Hearst Castle som var nästa mål med dagen. Oturen gjorde dock att vi snubblade på målsnöret och vi missade den sista turen för dagen med fem minuter.

Bra var det ändå för det gav oss lite extra tid att finna logi för natten. Vägen bar oss ner till en av de äldsta städerna i Kalifornen, San Luis Obispo.

Ett typiskt amerikanskt motell fick stå för natthärbärget lördag till söndag. Vi hann handla lite lördagsgodis och några Budweiser för att sedan avsluta kvällen med att lyssna på högljudda amerikanare badandes i hotellpoolen.

Bilfärden går vidare imorgon. Bered er på rapport från under havsnivå…