21 jun 2009 - Las Vegas, USA
Death Valley är alltid ogästvänligt??
Sitter och lyssnar till barnen och Annikas plaskande i poolen. Klockan är snart nio på kvällen och termometern visar fortfarande över trettio grader.
Vi är inhysta på en Ranch mitt på Death Valley´s platta platå. Ranchen ligger i den djupaste sänkan i området och är omgärdat av bergskedjor på alla håll. Där Ranchen ligger är det dock platt och kargt med ett landskap som är svårt att sätta ord på.
Det är ett område som är extremt torrt och på somrarna mycket varmt. Värmerekordet är från 1913 och på över 55 grader i juli. I januari samma år hade området köldrekord på 15 minusgrader. Det kan man kalla ytterligheter.
Vi är precis tillbaka från en tur upp till en utsiktsplats nära Ranchen där vi bevittnat den mest fantastiska solnedgång man kan tänka sig. Klippformationerna i landskapet skiftade färg samtidigt som solen försvann bakom en bergskedja. Alla var hänförda och till och med Colin kunde sitta still och njuta. (Nja nästan i alla fall) Från höjden blickade vi ut över de olika klippformationerna, allt från runda, låga slipade berg till vassa och höga.
Dagen började annars med en lång bilresa och vi har tillryggalagt över 60 mil idag. Vi lämnade vårt motell i San Luis redan före åtta för att sedan köra bil i drygt två timmar. Vi hade lovat barnen och oss själva ett shoppingstopp på vägen och vi fann ett center i Bakersfield som är Kaliforniens snabbast växande stad.
Här gick vi ut lugnt med ett stopp på Cinnabuns som gör de mest delikata kanelbullarna med kräm i.
Bullarna var underbart goda så nästa gång vi ser Cinnabuns så blir det smaskens igen.
Efter lite shopping bar det av i bilen igen. Nu gav vi oss ut på en omväxlande rutt som tog oss genom oljefält, förbi vindkraftverk och på spikraka vägsträckor. Vägen gick uppför, nerför och ibland var det mycket trafik omkring oss för att sedan bli helt öde.
Det mest spektakulära var ändå vägen ner i Death Valley. Barnen satt som på nålar och vi hade alla ”ståpäls” av upphetsning för den oemotståndligt fantastiska vägsträckan. Utsikten var hänförande och jag tror aldrig vi får uppleva något liknande. Att från höga berg blicka ner i raviner utan skyddsräcken var en hisnande upplevelse. Vi tog oss ner från de flera tusen meter höga topparna och landade i Death Valley och dess nästan 40-gradiga värme.
Väl framme på ranchen i Furnace Creek hann barnen med ett pooldopp innan vi for till utsikten med solnedgången.
Imorgon skall vi besöka västra jordklotets absolut lägsta punkt och sedan bege oss till kasino- och nöjesmetropolen Las Vegas!
Vi är inhysta på en Ranch mitt på Death Valley´s platta platå. Ranchen ligger i den djupaste sänkan i området och är omgärdat av bergskedjor på alla håll. Där Ranchen ligger är det dock platt och kargt med ett landskap som är svårt att sätta ord på.
Det är ett område som är extremt torrt och på somrarna mycket varmt. Värmerekordet är från 1913 och på över 55 grader i juli. I januari samma år hade området köldrekord på 15 minusgrader. Det kan man kalla ytterligheter.
Vi är precis tillbaka från en tur upp till en utsiktsplats nära Ranchen där vi bevittnat den mest fantastiska solnedgång man kan tänka sig. Klippformationerna i landskapet skiftade färg samtidigt som solen försvann bakom en bergskedja. Alla var hänförda och till och med Colin kunde sitta still och njuta. (Nja nästan i alla fall) Från höjden blickade vi ut över de olika klippformationerna, allt från runda, låga slipade berg till vassa och höga.
Dagen började annars med en lång bilresa och vi har tillryggalagt över 60 mil idag. Vi lämnade vårt motell i San Luis redan före åtta för att sedan köra bil i drygt två timmar. Vi hade lovat barnen och oss själva ett shoppingstopp på vägen och vi fann ett center i Bakersfield som är Kaliforniens snabbast växande stad.
Här gick vi ut lugnt med ett stopp på Cinnabuns som gör de mest delikata kanelbullarna med kräm i.
Bullarna var underbart goda så nästa gång vi ser Cinnabuns så blir det smaskens igen.
Efter lite shopping bar det av i bilen igen. Nu gav vi oss ut på en omväxlande rutt som tog oss genom oljefält, förbi vindkraftverk och på spikraka vägsträckor. Vägen gick uppför, nerför och ibland var det mycket trafik omkring oss för att sedan bli helt öde.
Det mest spektakulära var ändå vägen ner i Death Valley. Barnen satt som på nålar och vi hade alla ”ståpäls” av upphetsning för den oemotståndligt fantastiska vägsträckan. Utsikten var hänförande och jag tror aldrig vi får uppleva något liknande. Att från höga berg blicka ner i raviner utan skyddsräcken var en hisnande upplevelse. Vi tog oss ner från de flera tusen meter höga topparna och landade i Death Valley och dess nästan 40-gradiga värme.
Väl framme på ranchen i Furnace Creek hann barnen med ett pooldopp innan vi for till utsikten med solnedgången.
Imorgon skall vi besöka västra jordklotets absolut lägsta punkt och sedan bege oss till kasino- och nöjesmetropolen Las Vegas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar