17 jun 2009 - San Francisco, USA

Barn och resande

Många tror att det är svårt och komplicerat att resa med barn men då har man enligt oss inte provat på rätt sätt. Om man som vuxen kan tänka sig att ta på sig sina barns ögon emellanåt så blir resandet fantastiskt och man upplever sådant som man annars inte skulle upptäckt.

Idag har vi färdats lång väg under lång tid och vårt längsta dygn någonsin går snart mot sitt slut. Att dygnet kan ha 24 plus nio timmar känns som magi. Men tänk vad man hinner med på ett så långt dygn. Vi har rest från en kontinent till en annan och de Förenta Staterna i väster var målet och det är dit vi nu nått.

Men det här med barn då…Jo mellanlandningen i London var ett typiskt sådant exempel där vi hamnade på en normalt icke vuxenrestaurang med giraffer i interiören. Barnen blev naturligtvis heltända och vi beställde in de godaste smoothies och våfflor med youghur och bär. Mellanmålet blev något att minnas!

Tågresan mellan terminalerna på Heathrow blev ett stort äventyr där man granskar det mesta in i minsta detalj när man har frågvisa barn med sig. Att man sedan måste se till så alla är med och i närheten hela tiden får man se som en bisak.

Det som är spännande är att det finns två sidor av det mesta.

Vissa reser upp sina besparingar, en del köper sin första lägenhet. Vissa håller på Manchester United en del håller på Arsenal eller Liverpool (hur det nu kan gå till). På samma sätt får man se resandet med barn. Inte för att jag kan ta på några Arsenalögon, men mina barnögon det är något man inte får glömma!

Dagen startade med revelj redan klockan 02.45 och det var inte förrän vi åkt bil i en timme jag förstod skillnaden på 02-45 och 03.45. Då var klockan nästan fyra men när vi steg upp var den strax efter två. Då kändes det hur onaturligt det var att stiga upp så tidigt. Men hur var det nu med resan och mödan värd??

Ett tips när man reser ut i värden från Köpenhamn, som vi gjorde, är att parkera bilen i Sverige på sista hållplatsen i Malmö, Svågertorp. Mycket smidigt med parkering och köpa biljett i automat. Vältajmat var det då vi fick springa för att hinna med tåget som gick över Öresundbron klockan 05.51. Nu börjar det kännas som lunchtid för den som inte sovit något i bilen som vissa andra.
Samina som har haft svårt att sova redan hemma har vridit sig i baksätet utan att riktigt kunna somna på hela resan till Malmö medans Colin förmodligen aldrig ens vaknade när han hoppade in i bilen i Jönköping vid tretiden. Det finns två sidor på det mesta…

Köandet gick smidigt och vi landade i London en halv timme före tidsschemat. Nu börjar jag bli imponerad av det brittista imperiet stoltehet, Brittish Airways. Jag skall inte göra reklam men här kommer dagens tips nummer två. BA, de må vara tråkiga och strikt brittiska men vilken service och ordning de har. Det är andra långresan vi gör med dem på kort tid och allt har varje gång fungerat prickfritt. Imponerande!

Flygvärdinnorna byter väl inte dresser som på Thai men vad gör det när de med knivskarp precision levererar vad man förväntar sig och lite till. Elvatimmarsflighten blev till tio timmar och de flesta passagerare höll sig i skinnet. Till och med Samina somnade en stund på planet.

San Francisco var destinationen och San Francisco var det vi fick. Vi hoppas få återkomma mer i morgondagens rapport men första intrycket är att staden motsvarar alla högt ställda förväntningar.