26 jun 2009 - Grand Canyon, USA
Grand Canyons alla sidor!
• Tung andhämtning vid vandring.
• Tidigare aldrig skådade väderomslag.
• Bergssidor i ständig förändring.
• Vyer som man aldrig tröttnar på.
Idag har vi vandrat i Grand Canyon och upplevt dess fantastiska vyer på nära håll. Enda nackdelen är att när man är som varmast och tröttast måste man uppför samma väg som man tidigare gått nedför och nedför gott folk är mycket enklare och lättare än att vandra uppför i denna terräng.
Det bästa med dagens vandring var dock att vi insåg att det skulle bli ganska jobbigt redan i ett tidigt skede och tog då beslutet att det fick räcka med vandring för barnen. Sagt och gjort fick Annika snällt följa dem upp till toppen igen.
För den som är envis självplågare och svag för Grand Canyon gick det inte att motstå att vandra en liten bit till. En liten bit blev en längre bit och till slut var man omgiven av dessa av naturen skapade underverk till höga bergsväggar. Belöningen är guld värd och att få blicka omkring i denna miljö är obeskrivbart, fantastisk.
På toppen var vädret behagligt med temperaturer kring 20 grader men desto längre ned i kanjonen man tog sig desto varmare blev det. Nu kom jag inte ända ner till botten men den normala temperaturskillnaden brukar vara 17 grader.
Klättringen uppåt blev som beskrivet en hård självplågarresa fast det vägdes upp av de otroliga vyer som följde med serpentinvägen uppåt.
Detta Grand Canyon som av många kallas världens största historiebok för att den innehåller så många bergarter. Den yngsta bergarten, kalksten, som bildar översta skiktet är 250 miljoner år och då är de nedre bergarterna naturligtvis äldre. Man har inte kunnat fastslå exakt hur G.C. bildades men förmodligen började den bildas för mer än 2 miljarder år sedan. Grand Canyon är 1600 m djup på sitt djupaste ställe och över 45 mil lång. Mitt i kanjonen slingrar sig en imponerande flod, Colorado River, som under årtusenden grävt sig djupare och djupare ner i berggrunden.
G.C. har varit ett mycket populärt turistmål ända sedan början av 1900-talet och den första järnvägen hit öppnades 1901. Nu ingår vi bland alla de övriga turister som varit här.
Vi kan varmt rekommendera ett besök och nästa gång kommer vi ta mer tid till att vandra och kanske till och med få nå botten av kanjonen.
Dagen har tagit oss igenom alla möjliga väderslag. Morgonen startade med en underbart klarblå himmel och en stadig frukost. Väl ute vid South Rim och kanten till G.C. så tornade det upp sig svarta moln och vi såg hur det regnade över kanjonen. Vi klarade oss ändå från att bli blöta den här gången…
När vi började vår vandring nedåt var det växlande molnighet och som sagt ganska human temperatur. Efter vår vandring så tog vi bilen för att nå East Viewpoint som låg en halvtimmes bilresa bort. Väl på plats hann vi ut och fotografera, se några fantastiska vyer innan vi började se ett blixtrande oväder längre bort i kanjonen.
Vi fick nästan ingen tid innan detta enorma oväder drog in över oss. Det gick från strålande sol till stormbyar och hagel/ regnskurar på mindre än fem minuter. Som väl var hann nästan alla in i bilen och vi kände oss säkra då blixtrarna slog ned i närheten av oss. Annika som hamnat lite på efterkälken var däremot totalt genomsur.
Det var inget annat att göra än ta oss tillbaka mot hotellet och väl där så var himlen klarblå igen och det blev poolen som vanligt. Poolen på Red Feather Inn, som vi bor på, är av mindre modell men den har en tillhörande uppvärmd bubbelpool som vi kunde gotta oss i mellan de mer svala doppen i den ”vanliga” poolen.
Imorgon är det resdag igen och då skall vi ta oss mot San Diego. Vi får se vad vägen har att erbjuda och om det blir något stopp på. Vi siktar på att nå Palm Springs i alla fall.
• Tidigare aldrig skådade väderomslag.
• Bergssidor i ständig förändring.
• Vyer som man aldrig tröttnar på.
Idag har vi vandrat i Grand Canyon och upplevt dess fantastiska vyer på nära håll. Enda nackdelen är att när man är som varmast och tröttast måste man uppför samma väg som man tidigare gått nedför och nedför gott folk är mycket enklare och lättare än att vandra uppför i denna terräng.
Det bästa med dagens vandring var dock att vi insåg att det skulle bli ganska jobbigt redan i ett tidigt skede och tog då beslutet att det fick räcka med vandring för barnen. Sagt och gjort fick Annika snällt följa dem upp till toppen igen.
För den som är envis självplågare och svag för Grand Canyon gick det inte att motstå att vandra en liten bit till. En liten bit blev en längre bit och till slut var man omgiven av dessa av naturen skapade underverk till höga bergsväggar. Belöningen är guld värd och att få blicka omkring i denna miljö är obeskrivbart, fantastisk.
På toppen var vädret behagligt med temperaturer kring 20 grader men desto längre ned i kanjonen man tog sig desto varmare blev det. Nu kom jag inte ända ner till botten men den normala temperaturskillnaden brukar vara 17 grader.
Klättringen uppåt blev som beskrivet en hård självplågarresa fast det vägdes upp av de otroliga vyer som följde med serpentinvägen uppåt.
Detta Grand Canyon som av många kallas världens största historiebok för att den innehåller så många bergarter. Den yngsta bergarten, kalksten, som bildar översta skiktet är 250 miljoner år och då är de nedre bergarterna naturligtvis äldre. Man har inte kunnat fastslå exakt hur G.C. bildades men förmodligen började den bildas för mer än 2 miljarder år sedan. Grand Canyon är 1600 m djup på sitt djupaste ställe och över 45 mil lång. Mitt i kanjonen slingrar sig en imponerande flod, Colorado River, som under årtusenden grävt sig djupare och djupare ner i berggrunden.
G.C. har varit ett mycket populärt turistmål ända sedan början av 1900-talet och den första järnvägen hit öppnades 1901. Nu ingår vi bland alla de övriga turister som varit här.
Vi kan varmt rekommendera ett besök och nästa gång kommer vi ta mer tid till att vandra och kanske till och med få nå botten av kanjonen.
Dagen har tagit oss igenom alla möjliga väderslag. Morgonen startade med en underbart klarblå himmel och en stadig frukost. Väl ute vid South Rim och kanten till G.C. så tornade det upp sig svarta moln och vi såg hur det regnade över kanjonen. Vi klarade oss ändå från att bli blöta den här gången…
När vi började vår vandring nedåt var det växlande molnighet och som sagt ganska human temperatur. Efter vår vandring så tog vi bilen för att nå East Viewpoint som låg en halvtimmes bilresa bort. Väl på plats hann vi ut och fotografera, se några fantastiska vyer innan vi började se ett blixtrande oväder längre bort i kanjonen.
Vi fick nästan ingen tid innan detta enorma oväder drog in över oss. Det gick från strålande sol till stormbyar och hagel/ regnskurar på mindre än fem minuter. Som väl var hann nästan alla in i bilen och vi kände oss säkra då blixtrarna slog ned i närheten av oss. Annika som hamnat lite på efterkälken var däremot totalt genomsur.
Det var inget annat att göra än ta oss tillbaka mot hotellet och väl där så var himlen klarblå igen och det blev poolen som vanligt. Poolen på Red Feather Inn, som vi bor på, är av mindre modell men den har en tillhörande uppvärmd bubbelpool som vi kunde gotta oss i mellan de mer svala doppen i den ”vanliga” poolen.
Imorgon är det resdag igen och då skall vi ta oss mot San Diego. Vi får se vad vägen har att erbjuda och om det blir något stopp på. Vi siktar på att nå Palm Springs i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar