7 jul 2009 - Jönköping, Sverige

Topp tre

Som utlovat kommer här nu vår topp-tre lista på händelser under semestern:

Pontus
1. Grand Canyon
2. Las Vegas
3. Alcatraz fängelseön

Annika
1. Las Vega-show. Cirque De Solei
2. Solnedgången i Death Valley
3. Shamo, späckhuggaren på Sea World

Samina
1. Mötet med delfinen Clyde
2. Las Vegas-show. Cirque De Solei
3. Allt badande i hav och i poolerna. (Bästa poolen var i Los Angeles)

Colin
1. Shamo späckhuggaren på Sea World
2. Jurassic Park, ”flumriden” på Universal Studios
3. Bada i Stilla Havet. (Santa Monica Beach)

4 jul 2009 - Los Angeles, USA

4th of July

Mums, jätteblåbär

Beachen

Att få, på sin sista heldag i USA, bli avfirad med ett fyrverkeri på över 20 minuter känns ganska exklusivt och det känns verkligen som amerikanarna har trivts med oss här!?

Vi har ju dessutom utbildat dem i lite geografi, som jag tidigare nämnt för er som följt vår dagbok:
- Sweden, det ligger i Skandinavien som ligger i Europa.
Nej, Europa är inte en delstat i USA utan en annan världsdel långt borta…

Att få sitta på en sandstrand och vänta in ett fyrverkeri på
USA´s nationaldag är en stund som man måste försöka fånga i minnet och bevara som en unik upplevelse och jag tror vi alla fyra lyckades med det. Det blir ett minne att ta fram när man är tillbaka i vardagen och längtar bort från det dagliga bestyret, de tråkiga läxorna eller vad det nu kan vara.
Att ta fram minnet av denna stund kommer hjälpa oss minnas tillbaka hur underbart vi haft det under dessa veckor.

Vi gav varandra i uppdrag att ta fram topp tre av händelser under semestern och det blev en svår uppgift. Givet var naturligtvis att vi fått vara tillsammans och ha kul ihop men det fick man inte välja som en av det tre utan det skulle vara tre unika händelser. Vi lyckade var och en ta fram guldkornen och det blev lite olika från oss alla. Vi återkommer till detta när vi skall sammanfatta resan när vi anlänt hemma. Det blir måndag kväll, svensk tid. Så håll ut!

Annars har dagen gått i beachens tema med besök på Venice Beach igen och den från Baywatch världskända stranden i Santa Monica.

Dessa Kalifoniska stränder vilar i ett magiskt skimmer av tradition och surfkänsla. På Venice är det en mer bohemisk stil medans det på Santa Monica Beach är en mer modern stämning.

Venice beach är väl kanske mest känt för sitt rekreationscenter där man kan utföra olika typer av idrotter i direkt anslutning till stranden och det är väldigt mycket amerikansk känsla när man promenerar i det området.

Området innehåller ett antal basketplaner, tennisplaner och andra typer av spelidrotter. Men det mest kända är väl ändå muskelbyggarnas område där Arnold Schwarzenegger en gång i tiden pumpade upp sina muskler.

Muscle Beach Venice, California ligger mitt på stranden och dagen till ära så arrangerades bodybuilding-mästerskap och det är sannerligen en upplevelse att se alla dessa enorma kroppar oljas in och pumpas upp med hjälp av tunga vikter.

När vi sedan tog oss vidare utmen Oceans Drive så anlände vi till Santa Monica som är en liknande strand fast mer i anslutning till en stad där det pulserar om shoppingen. Efter att vi avklarat lite av den varan så tog vi oss några timmars välbehövlig vila på stranden som i Santa Monica är enorm.

Den är stor på alla sätt och vis. Den är bred, den är lång och den har en klassisk pir som är stor. Den har till och med ett stort nöjesfält mitt på stranden med berg-och-dalbana och allt.
På strandpromenaden som går utmed hela stranden vimlar det av cyklister, skatare, motionärer och folk på rollerblades.

Att bada i havet här är ganska riskfyllt och man låter inte sina barn bada själva utan strömmarna är mycket förrädiska, det är kraftiga vågor och det är starka underströmmar. De klassiska badvakterna är på sin vakt och visslar ofta i sin pipa på folk som är för långt ifrån stranden och då talar vi om endast 20 meter ut i vattnet.

Kul hade vi ändå i vågorna och det var härligt att få bada i Stilla Havet en sista gång innan vi reser hem.

Sedan är det en upplevelse att få uppleva hur amerikanerna firar just nationaldagen då de går ”man ur huse” och träffas på stränderna för att grilla, bada, sola och umgås.

Efter Santa Monica blev det kortstopp på hotellet för lite uppfräschning och sedan rakt över gatan för att äta ännu en supermåltid på fantastiska Cheescake Factory som har en restaurang precis mitt emot hotellet. Underbart gott som tidigare!

Det ligger en strand i anslutning till vårt hotellområde och där samlades massor av folk för att invänta fyrverkeriet och det var både god familjestämning och lite ”spännande” bråk. Massor av poliser och de lugnar genast stämningen när det uppstår några smådispyter på stranden.

Imorgon söndag lyfter Brittish Airways med familjen Eklind i sin last från Los Angeles klockan 17.35 lokal tid.

Nu ses vi snart, tills dess -simma lugnt!

3 jul 2009 - Los Angeles, USA

Universal Studios, filmbolagets ThemePark

Kvällen är nu sen och vi är på väg till nattens vila innan USA´s nationaldag tar sin början. I Sverige har den amerikanska nationaldagen redan börjat och det känns lite märkligt att sitta här på kvällskvisten när man vet att dagen gryr hemma i Svedala. Fast vi skall fira den tillsammans med amerikanarna och det skall bli spännande.

En av de saker som är väldigt bra med dessa ThemeParks i USA är att de inte är utspridda över så stora områden vilket gör att även om man tillbringar en hel dag på en park så är man inte helt slut i fötterna för det. Nackdelen med det är att när det är många besökare så blir det relativt ont om utrymme för alla, vilket gör att det blir trångt och det gäller att vara på sin vakt hela tiden så att hela familjen håller ihop.

Nu har just denna sak gått väldigt bra och det är vi naturligtvis tacksamma för och idag har vi som skrivits tidigare besökt Universal Studios som ligger inbäddad i en dal i de nordöstra förorterna av Los Angeles. När vi körde dit i dag på morgonen så var det ganska lugnt på vägarna så det flöt på förvånansvärt bra eller så börjar man bara vänja sig vid den hektiska trafiken.

Vi satsade på att ta det värsta först och ilade längst in i parken direkt för att få det överstökat. Det, är Jurassic Park-åkturen, som är en slags flumride fast med en mycket större ”båt” som flyter genom en konstgjord värld med Jurassic Park-tema. Turen avslutas med en rejäl!! utförsbacke som man kan kalla stup!

Samina hade bestämt sig för att åka denna så vi tänkte ta chansen innan hon skulle hinna ångra sig. Hon var lugn som en filbunke tills vi väl satt i ”båten” då viss nervositet började anas i hennes likbleka ansikte. Modig som få stod hon ut och efter att vi blev helt genomvåta och ”landade” på botten av stupet så var leendet bredare än Grand Canyon. Colin som varit mer avslappnad under hela turen utbrast:- Den här åker vi inte igen va? Med skräckblandad förtjusning i rösten. Jag kan lova att det pirrade ganska ordentligt i magen.

Vädret har varit bra med svensk högsommarvärme och strålande sol så det tog inte lång tid att torka.

Efter detta första äventyr så tog vi oss runt parken på de olika ”showerna”. Vi har fått lära oss hur det går till bakom kulisserna och vi har fått se uppbyggda scener från kända filmer och TV-serier. Allt har varit mycket spännande och bland de mest uppskattade aktiviteterna var 4D-filmen med Terminator-tema och live-showen från Waterworld där vi återigen blev genomvåta.
Amerikanarna har någon slags förkärlek till det här med att blöta ner varandra. Men i detta klimat så är det ganska okej.

Sammanfattningsvis en stor upplevelsedag och vi har talat mycket film så det får bli lite uppdatering för alla när vi kommer hem då vi måste se massor av filmer från Universal för att kunna säga: - där var vi! Eller:- kommer du ihåg den scenen!

Trevlig helg till alla där hemma och tack ännu en gång till er som skriver fina och roliga kommentarer!!

2 jul 2009 - Los Angeles, USA

Hollywood drömmarnas oas

Personer som drömmer om kändisskap drar sig hit som myror till en höstack. Det finns ingen plats på denna planet som vibrerar av drömmar som Los Angeles och i synnerhet då området i dess nordöstra delar som är känt under samlingsnamnet Hollywood.

Freddie, vår chaufför på vår guidade tour, är en typisk drömmare. Han är en yvig entertainer som skojar och underhåller oss under den 2 timmar långa turen i området. Han tar oss med bland lyxiga butiker och naturligtvis till utsikten över de berömda bokstäverna H O L L Y W O O D som pryder bergväggen i bakgrunden. Han kryssar säkert i trafiken med ”gangsterfilbyten” och kör förbi flera kändisars lyxiga bostäder. Madonnas hus är dolt av en enorm port i trä och många av de finaste villorna är dolda av täta buskage. Men synligt högst upp, med den bästa utsikten, ligger Steven Spielbergs ”palats”.

Freddie berättar historier om klubbar och restauranger. Bland annat klubben The Viper Room som idag ägs av Johnny Depp och på vilket ställe River Pheonix dog av en överdos.

Förr i tiden var Hollywood glamourens hemvist och dåtidens kändisar vältrade sig i de lyxigaste kvarteren. Idag är Hollywoods yta slitet och ett område man skall undvika nattetid. Ändå känner vi närheten till historian och att promenera på Hollywood Boulevard är som att göra en tidsresa tillbaka i tiden när man ser alla dessa namngivna stjärnor på trottoarerna. Charles Chaplin, Doris Day, Ingrid Bergman är bara några av dåtidens stora stjärnor som var stora då Hollywood hade sina glansdagar. Idag består ”Walk of fame” av fler än 2000 kändisars namn och man finner också namn som Madonna, Britney Spears och Arnold Schwarzenegger.

Den mest välbesökta stjärnan just nu är dock naturligtvis Michael Jacksons. Den har legat där utanför Mann´s Theater och inte uppmärksammats mycket mer än de andras förrän den tragiska dagen i veckan. Det är en händelse som vi förstår uppmärksammats mycket i Sverige, men jag kan lova att det inte är något mot vad det har skrivits och talats om här under de senaste dagarna. Det är två saker amerikanarna talat om på TV och i frukostmatsalarna och det är nationaldagen som är annalkande och Michael Jacksons död som har fått oerhört stor uppmärksamhet. Inte minst då på ”Walk of fame” dit folk vallfärdat för att lämna sina blommor och hemmagjorda hyllningsdikter till ”The King of Pop”. En ikon har gått ur tiden och som det verkar här lämnat ett stort tomrum efter sig och vi har enligt de hyllningsprogram som hela tiden går på alla kanaler förstått hur stor han var i USA.

But the show must go on…

Idag är det Beverly Hills som gäller om det är stjärnglans man är ute efter och området är i praktiken sammanbyggt med Hollywood men man ser den markanta skillnaden när man promenerar Rodeo Drive fram och tillbaka. Gatan kantas av de lyxigaste butikerna och damerna är ”chica” och parkerade står dessa lyxåk med privatchaufförer och väntar på sina ägare som är inne och vältrar sig i märkesbutikerna.

Här vältrade vi oss själva med en helt underbart god lunch på, det för amerikanerna, klassiska Cheescake Factory där vi naturligtvis till efterrätt tog varsin klassisk cheescake. Ni som undrar om det var gott får fråga Annika när hon kommer hem. Är inte leendet från öra till öra då så blir det aldrig det. Smaskens!

Vårt hotell ligger ett kvarter från Venice Beach och det var hit vi tog oss efter en dag full med kändisupplevelser. Tyvärr så mötte vi ingen ”äkta” kändis under dagen men att bara vara utanför Mily Cyrus hus var tillräckligt för Samina. Vi får dock inte glömma vår chaufför, Freddie, som ändå var med nio sekunder i Hancock och som statist i många andra kända rullar.

Vi hann med en snabbvisit på denna beach, ”världens mest kända beach” och att bara insupa atmosfären kändes helt underbart.

Ja, som vanligt hör ni att det är många superlativ och det går inte undvika när vi trivs så bra. Colin vill absolut inte åka hem och Samina kommer emigrera så snart som möjligt. – Måste jag vänta tills jag blir vuxen??

Det största problemet för oss är tiden och hehelst hade vi önskat uppleva allt ändå mer men får ta det i småportioner.

Imorgon fredag är det Universal Studio och det hoppas vi skall bli kul. Eller som Samina säger.- Dagen jag längtat efter i ett halvår!

1 jul 2009 - Los Angeles, USA

”Änglarnas stad”

Vi anlände till Hollywood sen eftermiddag idag. Då hade vi äntligen fått bada i havet och känna på L.A´s tuffa storstadstrafik.

Kört många mil med bil har vi gjort men ingen av oss har någonsin varit med om ett sådant myller av bilar, vägar och avfarter. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun och lita på GPSen (Tack för den uppfinningen). Har man inte ordentlig framförhållning när man skall ut på rätt avfart så blir det problem. Upp till tio-fils-väg har vi kört idag. Ändå tog den sista biten från Long Beach till Hollywood, ca 97 km, nästan tre timmar då det var långa köer och det stod nästan helt still i trafiken flera gånger.

Väl framme i Hollywood fann vi ett trevligt motell på en sidogata till Sunset Boulevard, inte långt från ”Walk of fame”. Imorgon skall vi upptäcka Hollywood och Beverly Hill. Hoppas på att få se någon kändis i alla fall.

Annars började dagen i ganska behaglig takt på motorvägen mellan San Diego och vårt huvudmål för dagen Long Beach. Vi har inte haft mycket tid för havsbad tidigare men nu tänkte vi ta chansen så vi styrde bilen till Long Beach som ligger i de södra delarna av L.A. Long Beach är känt för sin hamn och för att ha en blandning mellan exklusiva bostadsområden utmed havet till att vara skådeplats för gängbrottlighet.

Vi höll till på stranden hela dagen och såg mest de exklusiva områdena.

Vi hann dessutom med en lite spännande avstickare då vi letade upp en liten reservdelsverkstad till sportbilen Pantera De Tomaso. Det är Annikas bror som äger en sådan röd skönhet som bett oss inhandla en speciell reservdel som knappt inte går att få tag på någon annanstans. Sagt och gjort så knappade vi adressen på GPSen och körde ut till Orange, dit vi blev hänvisade och fick bland annat se Honda Center som är hemmaarena för NHL laget Anaheim Ducks. Hade vi missat annars!

Så med orden:

- We were in the neighborhood.

Chockade vi dem ordentligt när vi sa att vi kommit ända från Sverige!

30 jun 2009 - San Diego, USA

Världens mest kända Zoo

-Vilken tur vi hade, sa Annika.

Vi hamnade på övervåningen på den dubbeldäckade bussen och längst fram dessutom, till Saminas skräckblandade förtjusning. Hon började genast oroa sig för om de vilda djuren skulle komma åt oss på denna rundtur.

Det är tidig morgon i centrala San Diego och vi har tagit oss till Balboa Park och det berömda San Diego Zoo där vi skall få möta fler djur idag. Vi verkar visst aldrig tröttna på djur!? Så länge vi slipper ha dem hemma enligt någon! Solen lyser från en klarblå himmel och det är ganska human temperatur något under 30.

Idag är det en mer traditionell djurpark vi besöker med allt från lejon och tigrar till elefanter och giraffer. Djurparken ligger inbäddad i en vacker stadspark bara några kvarter från Downtown.
Vi bestämde oss för att ta en rundtur med en buss det första vi gjorde för att få överblick över djurparken och sedan välja ut de godaste bitarna att se till fots.

Rundturen var över på en halvtimme och sedan tillbringade vi dagen fram till eftermiddagen med att vandra runt bland djuren och imponeras av närheten man fick till dem. Målsättningen för parken är att man som besökare skall kunna komma så nära alla djur som möjligt och det har de verkligen lyckats med och besöket blev mycket lyckat. Djurparken inhyser nästan 4000 djur och de har bland annat Pandor att beskåda. Kändes fantastiskt att se detta ovanliga djur.

När parken ändå låg så centralt så var ett besök Downtown sedan givet och ett snabbstopp blev det då vi inte direkt var sugna på någon shopping idag.

Bilen tog oss sedan vidare till kända Pacific Beach och Mission beach som är typiskt amerikanska sandstränder som är sammanlänkade utan att man riktigt vet var gränsen går. Här kan man få allt – rejäla vågor, lång strandpromenad, feta hamburgare, risiga badshortsaffärer och tuffa surfare. Welcome to the American dream!!

Vårt hotell ligger inte långt ifrån området så efter lite kvällssnackshandling så styrde vi hemåt förbi strandens ände där en klassisk berg-och-dalbana i trä var i full färd att sätta skräck i sina passagerare.

Dopp i poolen är obligatoriskt och i den fina poolen med ”bay-view” blev det en härlig avslutning på ännu en dag i detta USA.

Idag har vi börjat oroa oss för en snart annalkande dag och vi är helt överrens om att dagarna går alldeles för fort.
Någon nämnde att det bara är en knapp vecka kvar av semestern men vi bestämde oss direkt för att inte tänka på detta utan njuta av varje sekund vi får tillsammans på denna underbara äventyrsresa.

Nästa stopp: Los Angeles, here we come!!

29 jun 2009 - San Diego, USA

Sea World världens hav

Orcinus Orca är den största arten i delfinfamiljen och är mer känt under namnet Späckhuggare. Späckhuggaren Shamu är Sea Worlds dragplåster nummer ett och det är förståeligt. ”Havets konung” som de ofta kallas är imponerande djur i vattnet och de är enormt stora, kraftfulla men samtidigt graciösa.

Idag har vi tillbringat hela dagen på detta otroliga område med massor av olika shower där vi sett allt från Saminas favoritdjur delfiner uppträda till fantastisk akrobatik i en kortversion av Cirque de la Mer.

Ovanliga upplevelser har vi också varit med om som när vi precis anlänt till Sea World och skulle boka en ”once in a lifetime”-upplevelse där Samina och Annika skulle få klappa och mata delfiner. Just som vi bokat och skulle betala ursäktade sig kassörskan med orden:

- Excuse me, I will be right back after the national anthem.

Sedan satte hon handen mot bröstet och vände sig mot den amerikanska flaggan som hissades till tonerna av den amerikanska nationalsången.

När den var klar så tog hon betalt av oss som om inget hade hänt. Amerikaner är patrioter ut i fingerspetsarna.

Det märks också på de storslagna showerna vi bevittnat.

Dagens första show inleddes med att speakern tackade alla amerikanska soldater ute i världen för den fredliga insats de utför med risk för sina egna liv.

Alla lever sig också in i showerna och det är omöjligt att inte ryckas med i sångkörerna.

Att sedan alla uppträdanden är av absoluta toppklass och att vi njutit hela dagen går inte att ta miste på. Det finns inte nog med superlativ då detta måste upplevas!!

Vi har sett alla möjliga havsdjur från delfiner som nämnts, till rockor, isbjörnar, sjölejon med flera.

Saminas favoritdjur har tidigare alltid varit delfiner och den kärleken till de djuren har fördjupats mer framför allt tack vare den exklusiva närkontakten hon fick.

Colin har skaffat sig ett nytt favoritdjur och är nu formligen dyrkare av Späckhuggaren och det är förståeligt när man ser de enorma jättarnas smidiga rörelser i vattnet.

Kvällen avslutades med två kvällsshower med eld, rockmusik och showande delfiner och späckhuggare.

OBESKRIVBART!

28 jun 2009 - San Diego, USA

Shoppingens förlovade land

Som utlovat igår så var det full fokus på att shoppa idag. Att hjälpa det amerikanska samhället på fötter genom att öka deras konsumtion var vår godhjärtade tanke.
Därför styrde vi våra steg direkt mot Premium Desert Outlet idag på morgonen.

Detta efter en överraskande väl tilltagen frukost på hotellet Travellodge Inn som låg ett stenkast från köpcentrat. Det bjöds på toast, flingor, våfflor och naturligtvis muffins.

Efter denna stadiga frukost blev det fem timmars köpfrossa på detta Outlet utanför Palm Springs.

Smycken, skor, t-shirts, shorts och klänningar var ett axplock av vad vi inhandlade och det blev ett välfyllt bagage när vi återigen begav oss ut på vägen. En resväska till blir nästa viktiga detalj att köpa.

Vi lämnade Palm Springs och den fyrtiogradiga värmen för att åka den 20 mil långa motorvägen till San Diego där vi tänkt stanna i tre nätter. Besök på Sea World är vårt stora mål med San Diego.

När vi ”landade” i San Diego så var det inte lika hett utan mer normala 23 grader. Riktigt svalt och skönt!

Naturligtvis är pool ett krav när barnen skall vara med och välja hotell och det här hotellet bokade vi för ett par dagar sedan över internet. Hotellet, Dana On Mission motsvarade klart våra förväntningar och området har två pooler och två bubbelpooler med varmt vatten. Dessutom ligger det mindre än femton minuters gångväg från Sea World.

Det här skall bli spännande!!

27 jun 2009 - Palm Springs, USA

USA är enormt

Nu har vi äntligen kommit till avsnittet då vi skall beskriva USA på det sätt som många av er känner till landet efter egna erfarenheter och andras historier och så som vi lärt känna landet på vår tid här.

 

• Ja, USA är ett stort land.
• Ja, i USA äter man enorma portioner mat. Ja, amerikaner är ett folk som gärna talar med en på gatan eller när som helst när man möts.
• Ja, i USA kör man bara (nästan) pick-ups och enormt stora långtradare med upp till tre släp.
• Ja, i USA bygger mycket av folks lön på dricks som man inte får glömma att ge.
• Ja, i USA kan man uppleva precis vad man vill och inte vill.
• Ja, amerikaner är ganska ytliga och finner inte så stort intresse i långa diskussioner mer än de korta artighetsfraserna eller hälsningar med kort kommentar på gatan.
• Ja, USA har alla typer av klimat och landskapstyper.
• Ja, amerikanen är sämst i världen på geografi och ingen vet var Sweden ligger, knappt ens Europe.

Idag har vi haft transportdag och rest från Grand Canyon i Arizona tillbaka till Kalifornien och landat i en mindre ort utanför Palm Springs som heter Cabazon. Resan var på drygt 70 mil med ett stopp i Joshua National Park.

 

Stoppet på vägen idag gjordes för att vi ville beskåda de kända Joshua-träden som endast växer på ett fåtal platser i världen. Det är ett träd som tillhör yuckapalms-släktet och som växer i höglänt ökenlandskap och där då området några mil öster om Palm Springs är idealiskt för dessa träd.

Träden kan bli över nio meter höga och upp till 1000 år gamla. Landskapet de växte i var fantastiskt med stora kullar av stenar ”utslängda” på dessa ökenslätter där det var uppradat en massa träd i olika former. Spännande upplevelse!

 

Varför då detta Cabazon kan man undra. Jo i familjen har vi ett par shoppingproffs som sökt information om var de bästa outletsen finns. Då föll lotten på Desert Hill Premium Outlet och det låg så lägligt på vägen mot San Diego som är morgondagens mål.

 

Vi anlände ganska sent på dagen så det blev inte tid för shopping mer än någon timme, men vi satsar vidare imorgon söndag och låter det ta så lång tid det kan behövas. Eller tills någon drar proffsen ur butikerna!

 

Outlets-området består av en mängd affärer med idel kända varumärken och det kändes som prisvärt vid första anblicken. Nu var det så illa att det inte var de värsta proffsen som handlade mest idag utan någon annan. Får väl lida för det imorgon antar jag!!?

 

Hur är det då med USA?

 

Jo när man sitter i bilen får man chansen att verkligen begrunda detta förlovade land i väster.

 

Vägsträckorna är oftast spikraka och vi har kört genom alla typer av landskap från tät barrskog till kargt ökenlandskap med fåtalet torra växter.

 

Vi har upplevt platta stora vidder och vi har upplevt höga berg och kullar. Berg med skarpa toppar och berg med runda slipade stenar i olika färger.

 

När man kör på vägen får man uppleva allt från närkontakt med Condoren som är en enorm fågel som lever i ett fåtal exemplar i Gran Canyonregionen till varningsskyltar om pumor i området.

 

Trafikrytmen är lugn på landsvägar och motorvägar men desto hetsigare när man närmar sig storstäderna och filerna blir många. Man kör om på alla håll och kanter och med hög hastighet.

 

Idag när vi lämnade G.C. så var det drygt 20 grader. När vi gjorde ett av våra första stopp vid lunchtid hade vi nått utkanten av Joshua Tree National Park och där i en by som låg öde ute i ökenlandskapet var det 45 grader och nu på kvällskvisten i Cabazon är det nere på de dryga 20 igen.

 

Det är spännande att se alla dessa olika fordon som finns här i staterna. Allt från mega-MC som körs utan hjälm till jätte-Pickups med enorma hustrailers på släp.

 

Det vi absolut inte får glömma är att vi alla fyra hittills älskar allt med USA både det goda och mindre goda!

26 jun 2009 - Grand Canyon, USA

Grand Canyons alla sidor!

• Tung andhämtning vid vandring.

• Tidigare aldrig skådade väderomslag.

• Bergssidor i ständig förändring.

• Vyer som man aldrig tröttnar på.

Idag har vi vandrat i Grand Canyon och upplevt dess fantastiska vyer på nära håll. Enda nackdelen är att när man är som varmast och tröttast måste man uppför samma väg som man tidigare gått nedför och nedför gott folk är mycket enklare och lättare än att vandra uppför i denna terräng.

Det bästa med dagens vandring var dock att vi insåg att det skulle bli ganska jobbigt redan i ett tidigt skede och tog då beslutet att det fick räcka med vandring för barnen. Sagt och gjort fick Annika snällt följa dem upp till toppen igen.

För den som är envis självplågare och svag för Grand Canyon gick det inte att motstå att vandra en liten bit till. En liten bit blev en längre bit och till slut var man omgiven av dessa av naturen skapade underverk till höga bergsväggar. Belöningen är guld värd och att få blicka omkring i denna miljö är obeskrivbart, fantastisk.

På toppen var vädret behagligt med temperaturer kring 20 grader men desto längre ned i kanjonen man tog sig desto varmare blev det. Nu kom jag inte ända ner till botten men den normala temperaturskillnaden brukar vara 17 grader.

Klättringen uppåt blev som beskrivet en hård självplågarresa fast det vägdes upp av de otroliga vyer som följde med serpentinvägen uppåt.

Detta Grand Canyon som av många kallas världens största historiebok för att den innehåller så många bergarter. Den yngsta bergarten, kalksten, som bildar översta skiktet är 250 miljoner år och då är de nedre bergarterna naturligtvis äldre. Man har inte kunnat fastslå exakt hur G.C. bildades men förmodligen började den bildas för mer än 2 miljarder år sedan. Grand Canyon är 1600 m djup på sitt djupaste ställe och över 45 mil lång. Mitt i kanjonen slingrar sig en imponerande flod, Colorado River, som under årtusenden grävt sig djupare och djupare ner i berggrunden.

G.C. har varit ett mycket populärt turistmål ända sedan början av 1900-talet och den första järnvägen hit öppnades 1901. Nu ingår vi bland alla de övriga turister som varit här.

Vi kan varmt rekommendera ett besök och nästa gång kommer vi ta mer tid till att vandra och kanske till och med få nå botten av kanjonen.

Dagen har tagit oss igenom alla möjliga väderslag. Morgonen startade med en underbart klarblå himmel och en stadig frukost. Väl ute vid South Rim och kanten till G.C. så tornade det upp sig svarta moln och vi såg hur det regnade över kanjonen. Vi klarade oss ändå från att bli blöta den här gången…
När vi började vår vandring nedåt var det växlande molnighet och som sagt ganska human temperatur. Efter vår vandring så tog vi bilen för att nå East Viewpoint som låg en halvtimmes bilresa bort. Väl på plats hann vi ut och fotografera, se några fantastiska vyer innan vi började se ett blixtrande oväder längre bort i kanjonen.
Vi fick nästan ingen tid innan detta enorma oväder drog in över oss. Det gick från strålande sol till stormbyar och hagel/ regnskurar på mindre än fem minuter. Som väl var hann nästan alla in i bilen och vi kände oss säkra då blixtrarna slog ned i närheten av oss. Annika som hamnat lite på efterkälken var däremot totalt genomsur.

Det var inget annat att göra än ta oss tillbaka mot hotellet och väl där så var himlen klarblå igen och det blev poolen som vanligt. Poolen på Red Feather Inn, som vi bor på, är av mindre modell men den har en tillhörande uppvärmd bubbelpool som vi kunde gotta oss i mellan de mer svala doppen i den ”vanliga” poolen.

Imorgon är det resdag igen och då skall vi ta oss mot San Diego. Vi får se vad vägen har att erbjuda och om det blir något stopp på. Vi siktar på att nå Palm Springs i alla fall.

25 jun 2009 - Grand Canyon, USA

Bye, bye älskade Las Vegas

Dagens bilresa har bjudit på ett växlande landskap med start i ökenlandskapet runt Las Vegas till ett skogslandskap med tätare barrskog desto närmare Grand Canyon vi kommit.

Det är fortfarande torrt och vi kan på vissa ställen känna den stickande lukten från små skogsbränder här och där.

Första stoppet för dagen gjordes vid den kända dammen Hoover Dam som deltagit i många kända filmer, så som Transformers och James Bond. Dammen började byggas 1931 och tog fyra år att bygga. Under byggtiden fick över 100 människor sätta livet till.
När man står ovanpå detta byggnadsverk slås man av vilka enorma mängder betong som användes vid byggandet. I dagen penningvärde kostade bygget 4 miljarder och det gick åt sex miljoner ton betong. Bygget är imponerande men hade knappast varit värt en omväg.
Nu var det på vägen mot G.C. så det var ändå värt ett kortstopp.

Resan gick sedan vidare mot Grand Canyon National Park.

Från den tryckande hettan i L.V. så var det ganska ”kyligt” när vi steg ur bilen vid hotellet, Feather Lodge utanför Grand Canyon National Park, på eftermiddagen.
Om man nu kan säga att 27 grader är ”kyligt”. Rekordet i L.V. var från i förrgår då termometern visade upp mot 45 grader, puh!

Bilresan var på totalt 45 mil idag och gick bra. Som vanligt så sov Annika och Colin sig igenom delar av resan vilket innebar att allt var som vanligt.

Vi hann med en kort tur ut till G.C. och det var en mycket fascinerande upplevelse som tog andan ur oss. Man åker i denna täta barrskog och in i nationalparken, betalar inträdet och så helt plötsligt kommer ett parkeringsområde. Där ställer man bilen och går tjugo meter in bland träden, sedan händer det…

Världen öppnar sig och där Coloradofloden har grävt sig ner i berggrunden under lång tid har världens största kanjon bildats och det är en helt, helt otrolig upplevelse när man kliver fram till kanten och får blicka ut över denna historiska mark. Det känns overkligt dels för upplevelsen, men också för att man inte fått några geografiska föraningar om vad som komma skall när man närmat sig med bilen. Utan vi har frågat varandra under de sista milen när man skall se något av G.C.

Men det har man inte gjort förrän man stiger ut ur skogen och blickar ut över detta som inte går att beskriva med ord.

Nu se vi verkligen fram emot morgondagen då vi skall få se mer av detta, av UNESCO listat som, världsarv.

Tillbaka till hotellet och ner i poolen för att svalka oss i den ”kyliga” luften. Som tur är har de en varm bubbelpool också?!

24 jun 2009 - Las Vegas, USA

Ökenregn i Las Vegas

Idag tillbringade vi hela förmiddagen vid, och mest i, den inbjudande poolen som ligger inbäddad ibland palmer. Poolens vatten är kylt för att ge lite svalka i den hetta som för tillfället råder i L.V.
Överraskningarnas tid är inte över utan helt plötsligt drar regnet in och sköljer ner från himlen. Snabbt in under tak och vi fick en välbehövlig lunchvila. Molnen drog undan och snart var det solsken igen. Värmen släppte aldrig utan det var lika hett efter regnet som före.

Barnen som är riktiga ”blötdjur” var först besvikna men vi fick badat en stund även på eftermiddagen.

Vi tog en vilodag idag då vi aktiverat oss i massor denna första vecka på semestern.
Dessutom blev det lite sent igår kväll då vi var på Las Vegas show. Det tog en dag att smälta denna upplevelse då vi alla var lika imponerade. Showen visade prov på akrobatik i absoluta världsklass och varvat med en del komik så blev det en kväll att minnas.

Efter dagens eftermiddagsdopp så tog vi varsin äkta amerikansk grillbit till middag och sedan kvällsvandring bland hotellen och vi kom i säng riktigt nöjda även med denna dag.
På kvällen får man verkligen chansen att imponeras av alla dessa neonskyltar och shower som de olika hotellen sätter upp.
Vi har sett fontänshow på Bellagios, vulkanshow på The Mirage och piratshow på vårt egna Treasure Island!

Imorgon bär det av från denna märkliga stad som vi kommer tala om i åratal.

Nästa anhalt blir Hoover Dam och Grand Canyon, spännande!!

23 juni 2009 - Las Vegas, USA The Entertainment Capital of the World

Las Vegas har som sagt många olika namn men ett av de vanligast förekommande är väl ändå Sin City, Syndens Stad. Staden grundades 1905 och har alltid haft en hög tolerans för olika nöjen riktade mot vuxna. Det har gjort sitt för att ge denna ökenstad det icke så smickrande smeknamnet.

Idag är dock Las Vegas en nöjesmetropol, som vänder sig till alla typer av folk så väl barnfamiljer som ”gamblers” och ligger mitt i den knastertorra öknen i Nevada. Man möts först av dess kilometerlånga förorter där husen är uppradade i separata områden. När man sedan närmar sig ytterligare uppenbarar sig en av världens mest bisarra stadssiluetter - en pyramid med tillhörande Sfinx, ett sagoslott med tinnar och torn och Frihetsgudinnan som blickar ut över den kända gatan The Strip. Vi har förmånen att få bott relativt mitt på The Strip och har fått en vidunderlig utsikt söderut. Att på morgonen få stiga upp och öppna gardinen för att mötas av Eiffeltornet, siluetten av mytomspunna Bellagio och ett Venedig i miniatyr gör att vi känner oss privilegierade.

När man sedan tar hissen de 19 våningarna ner möts man av ett gytter av spelmaskiner och spelbord. Här sitter unga, gamla, kvinnor, män och alla typer av människor för att söka lyckan och bli den som vinner storkovan. Vi har hittills passerat dessa med ett leende och styrt kosan mot den gästvänliga poolen som ligger mitt i den stekande solen.

Idag har vi gjort hela södra delen av ”Strippen” och det innebär att vi hotellvandrat mellan de olika hotellen. Alla hotell har sina egna teman och alla är enormt stora med stora spelhallar blandat med enorma shoppingcenters och andra typer av attraktioner. Exempelvis på MGM har de ett livs levande lejon att beskåda. Hotellet är dessutom enormt stort och var en gång väldens största med sina 5034 rum.

Upplevelserna har varit många och när vi steg in i Luxor hotell som är byggt som en pyramid så slås man av denna arkitekturkonst då det är enormt högt i tak och man befinner sig helt enkelt inne i pyramiden, häftigt!!

Värmen är krävande och vi dricker mycket vatten för att behålla vätskebalansen och vi avslutade dagen med några härliga timmar i hotellpolen, där det tillslut var svårt att få upp barnen då de dessutom träffat varsin ny kompis så de får öva på sin engelska, perfekt!

Men kvällen skall avslutas med en äkta Las Vegas-show, Cirque Du Soleil, Mystére!

Ps. vill passa på att hälsa till alla där hemma och ni andra som ska ut och resa och ni som är i andra delar av världen ds.

22 juni 2009 - Las Vegas, USA

Badwater bör aldrig drickas…

Idag har vi upplevt Death Valley på allvar och gjort en resa vi alla kommer minnas.

Badwater är en plats som fick sitt namn efter en historia som går långt tillbaka i tiden:
-Det var en gång en man som kom gående med sin åsna genom öknen. Mannen ser äntligen vatten och leder sin åsna dit för att dricka. Åsnan vägrar dock och så gav mannen vattnet namnet; Bad Water!

Idag är vattnet uttorkat sedan länge och numer är det en plats som årligen besöks av många äventyrslystna turister, så också vi naturligtvis. Platsen är känd för att vara västra halvklotets absolut lägsta punkt, 85,5 m lägre än havsytan.

Då vi stiger ur bilen först på plats för dagen så är det första som slår oss att bergväggen i bakgrunden gör så att det blir ett högljutt eko av alla ord vi utropar. Till Colin och Saminas förtjusning skriker vi ut stridsrop så högt vi kan. Perfekt start på dagen!!

Väl nere på den gamla sjöbottnen så slås vi av de stora salt-avlagringarna som ligger på den torkade marken. De har bildat fantastiska mönster och det i kombination med de öppna vyerna med bergskedjor i bakgrunden gör att det blir en ”ståpäls”-upplevelse igen!

Vi var ute i god tid för att hinna uppleva så mycket som möjligt innan den riktiga ökenvärmen slår till och vår taktik tycks lyckas då vi vid nästa stopp klarar av en mindre ”hiking” på en kilometer i bergslandskapet. Här ser vi en naturlig bro som bildats av berget och vi slås av naturens under.

Det blir ett par stopp till under förmiddagen med upplevelser som ”Devils Golf Cours” och ”Artists Parlett”.

Efter detta anser vi oss färdiga med Death Valley och skall nu styra bilen mot kasino- och nöjesmetropolen Las Vegas.

Bilresan blir som tur är inte så lång i dag utan handlar om lite drygt tjugo mil. Man sätter sig i bilen blickar upp på vägen och följer den spikraka rutten mot horisonten.

Halvvägs tänkte jag att vi lättar upp stämningen och stannar och ser ett äkta Wall Mart.
Det var ju smart?!
Dyrt men prisvärt stopp blev det och jag tror vi behövde allt vi handlade?!

Raka spåret vidare mot L.V och när vi passerar en höjd så anar vi äntligen detta delmål på resan där vi skall stanna i tre nätter. Las Vegas är känt för mycket och förknippas med olika saker beroende vem man frågar och nu skall vi bilda oss en egen uppfattning om denna fantastiska väldsmetropol.

Treasure Island är hotellet vi bor på och barnens glada utrop går aldrig ta fel på när de är riktigt imponerade och så är de i det här fallet. Poolen en given första anhalt efter vi checkat in och imponerats av rummet.

Med varsin Strawberry Daiquiri i handen och två nöjda barn i poolen så blickar vi framåt mot tisdagens äventyr.

Senare på kvällen ser vi neonets paradis lysa upp kända gatan ”The Strip” som är vår enastående vy från hotellrumsfönstret.

21 jun 2009 - Las Vegas, USA

Death Valley är alltid ogästvänligt??

Sitter och lyssnar till barnen och Annikas plaskande i poolen. Klockan är snart nio på kvällen och termometern visar fortfarande över trettio grader.
Vi är inhysta på en Ranch mitt på Death Valley´s platta platå. Ranchen ligger i den djupaste sänkan i området och är omgärdat av bergskedjor på alla håll. Där Ranchen ligger är det dock platt och kargt med ett landskap som är svårt att sätta ord på.
Det är ett område som är extremt torrt och på somrarna mycket varmt. Värmerekordet är från 1913 och på över 55 grader i juli. I januari samma år hade området köldrekord på 15 minusgrader. Det kan man kalla ytterligheter.

Vi är precis tillbaka från en tur upp till en utsiktsplats nära Ranchen där vi bevittnat den mest fantastiska solnedgång man kan tänka sig. Klippformationerna i landskapet skiftade färg samtidigt som solen försvann bakom en bergskedja. Alla var hänförda och till och med Colin kunde sitta still och njuta. (Nja nästan i alla fall) Från höjden blickade vi ut över de olika klippformationerna, allt från runda, låga slipade berg till vassa och höga.

Dagen började annars med en lång bilresa och vi har tillryggalagt över 60 mil idag. Vi lämnade vårt motell i San Luis redan före åtta för att sedan köra bil i drygt två timmar. Vi hade lovat barnen och oss själva ett shoppingstopp på vägen och vi fann ett center i Bakersfield som är Kaliforniens snabbast växande stad.
Här gick vi ut lugnt med ett stopp på Cinnabuns som gör de mest delikata kanelbullarna med kräm i.
Bullarna var underbart goda så nästa gång vi ser Cinnabuns så blir det smaskens igen.

Efter lite shopping bar det av i bilen igen. Nu gav vi oss ut på en omväxlande rutt som tog oss genom oljefält, förbi vindkraftverk och på spikraka vägsträckor. Vägen gick uppför, nerför och ibland var det mycket trafik omkring oss för att sedan bli helt öde.

Det mest spektakulära var ändå vägen ner i Death Valley. Barnen satt som på nålar och vi hade alla ”ståpäls” av upphetsning för den oemotståndligt fantastiska vägsträckan. Utsikten var hänförande och jag tror aldrig vi får uppleva något liknande. Att från höga berg blicka ner i raviner utan skyddsräcken var en hisnande upplevelse. Vi tog oss ner från de flera tusen meter höga topparna och landade i Death Valley och dess nästan 40-gradiga värme.

Väl framme på ranchen i Furnace Creek hann barnen med ett pooldopp innan vi for till utsikten med solnedgången.

Imorgon skall vi besöka västra jordklotets absolut lägsta punkt och sedan bege oss till kasino- och nöjesmetropolen Las Vegas!

20 jun 2009 - San Francisco, USA

Bollen är i rullning…

Nu är vi på väg, resan har börjat och vi ska tillbringa två dagar i bilen. Men vi skall uppleva mycket på vägen och det skall bli lika roligt som att läsa de inlägg som ni gör angående vår resa, så tack för dem!

Dagen startade tidigt och vi var uppe före tuppen redan klockan fem. Tidsomställningen har egentligen inte varit något problem för någon av oss, mer än att vi somnar tidigt på kvällarna och vaknar tidigt på morgonen. Det passar oss alla ganska bra, då vi får chansen att vara igång tidigt och uppleva så mycket som möjligt, det är ju ingen kurortssemester vi är på!

Bob, vår portier var vänlig att ”ringa” fram vår bil som stått parkerad någonstans i staden. Så halv åtta, efter vår ”stadiga” frukost bar det av söderut. Mer av Kalifornien skall upptäckas.

Bye, bye underbara San Francisco.

Efter en kort sträcka motorväg ut ur San Francisco och vidare igenom San Jose så nådde vi Monterey som var vår startpunkt för Highway One som var dagens stora händelse. Men Monterey gav oss dagens första spännande upplevelse, golfbanor.

Det låter väl inte så upphetsande i mångas öron och så ej från början för Annika och barnen heller kanske. Det var väl så att säga ett diktatoriskt beslut som ledde oss fram till denna lilla ”avstickare”.

Många kämpar med sitt frustrerade humör i denna ädla sport som i grunden är ganska enkelt. En liten vit, hård boll skall träffas med en klubba och på minsta möjliga antal slag finna sitt hål 18 gånger för att göra en hel runda komplett.

Vissa finner detta helt ointressant, vissa kämpar enträget på medans en del bara älskar atmosfären på en golfbana.

-Är det äkta gräs, nä det kan det inte vara. Var Annikas första intresserade fråga när vi beträdde puttingarean på världsberömda [b]Pebble Beach Golf Links[/b]. Denna mytomspunna golfbana som arrangerat US Open i golf inte mindre än fem gånger. Senaste segraren var Tiger Woods 2001. Banan skall nästa år stå för värdskapet för denna tävling igen.

Pebble Beach ligger i privat område där det krävs inträde för att komma in och cruisa med bilen. Det intressanta med området, förutom golfen, är alla dessa ”vrållyxiga” kåkar som är uppförda i omgivningarna. Det var en mycket spännande tripp som till slut intresserade även barnen. När sedan Samina fick närkontakt med en ekorre, på ett stopp, så var dagen gjord. Det levde hon på de närmaste milen.
Turen i området kallas ”17-mile-drive” och kan varmt rekommenderas till alla, även icke golfare.

Resan fortsatte söder ut på Highway One som slingrar sig utmed Kaliforniens västkust och som är en av väldens mest sceniska vägsträckor. Vilken fantastisk upplevelse detta blev. Att slingra sig fram utmed bergskammar med utsikt över det skummande havet var sannerligen en utmaning. Utmaningen låg i hur ofta man skulle stanna för att insupa det otroliga landskapet. Vägsträckan är kantad av många ”View Points” som man kan stanna till på för att bland annat fotografera de hisnande vägarna på. Vädret var från början ganska molnigt men efter någon timme så blev det klarblått och några extra bra bilder blev det då.

Efter att barnen lekt allt från agenter i baksätet till att även de njutit av de upplevelser vi sett från bilfönstret så landade vi vid Hearst Castle som var nästa mål med dagen. Oturen gjorde dock att vi snubblade på målsnöret och vi missade den sista turen för dagen med fem minuter.

Bra var det ändå för det gav oss lite extra tid att finna logi för natten. Vägen bar oss ner till en av de äldsta städerna i Kalifornen, San Luis Obispo.

Ett typiskt amerikanskt motell fick stå för natthärbärget lördag till söndag. Vi hann handla lite lördagsgodis och några Budweiser för att sedan avsluta kvällen med att lyssna på högljudda amerikanare badandes i hotellpoolen.

Bilfärden går vidare imorgon. Bered er på rapport från under havsnivå…

19 jun 2009 - San Francisco, USA

En av 40 miljoner

Idag kom vi med i den inte så exklusiva klubben att korsa Golden Gate Bron.
Över 40 miljoner fordon passerar bron varje år- och varje dag används den av 118 000 fordon.
Den 19 juni blev vi dock historiska att passera detta underverk som byggdes 1934-37.
Vi kunde inte valt en bättre dag. Vädret var helt klart och bron visade sig från sin allra bästa sida där hon tornade upp sig över sundet Golden Gate. Många dagar om året är hon dold i dimma. Det är en av anledningarna till varför de målat detta underverk i dess karakteristiska rödbruna färg. I dimman syns den bättre!

Drygt två kilometer lång avklarade vi bron tidigt på morgonen. Ett stopp vid brofästet och lite fotograferande. ”Hålla i hatten” fick vi göra då det blåste ganska kraftigt. Men vinden hjälpte dimman att hålla sig på avstånd.

Efter denna spännande upplevelse så bar det av ca 20 kilometer norr om San Francisco ut till nationalparken Muir Woods där vi besökte ännu äldre ”invånare” i Kalifornien, de fantastiska Reedwood-träden.
Det är ett slags barrträd som växer sig enormt höga och lever mycket länge. De raka stammarna reste sig över 100 m, det var imponerande att se.
I denna trolska skog vandrade vi runt bland hjortar och amerikanska turister. Det var trots våra turistiska kollegor en magisk upplevelse.
Dock så gjorde vi här ett felbeslut som ledde oss till dagens träningspass. Vi gav oss in på en vandringsled som egentligen inte var så lång och krävande, trodde vi. Det bar sig inte bättre än att vi vandrade i nästa två timmar genom svårtillgänglig terräng med stora höjdskillnader. Men intet ont som har något gott med sig. När vi nått toppen i detta omväxlande landskap så hade vi en vidsträckt utsikt över kullar och hav.
Väl tillbaka i bilen så bar det av mot San Francisco igen. Trötta men glada gjorde vi en bil-sightseeing i staden.
Bland annat körde vi ”väldens krokigaste väg”, Lombard Street. Det är en kort vägstäcka som var för brant för biltrafik. Så det gjordes en kort serpentinväg med åtta kurvor så man nu kan ta sig nedför med bil.
Twin Peaks besöktes också och bättre utsiktsplats finns nog inte. En panorama-vy över hela San Francisco från Goldengatebron och Alcatraz till skyskraporna i Downtown.

Att köra bil i San Francisco är idealiskt då man lätt får den rätta känslan och man får uppleva dessa spikraka och backiga stadskvarter som är kantade av hus i alla möjliga färger och former. Framförallt är det den viktorianska arkitekturen som här funnit sina bästa miljöer.

Den amerikanska känslan är fortfarande i högsta grad levande med allt från stora bilar, rejäla portioner mat och vänliga människor.

Dagen avslutades på en italiensk restaurang i ”little Italy” där vi blev mätta och glada.

Nu är vi laddade för ett par dagars bilkörning och målet för resan är Las Vegas. Men vi hoppas få uppleva en hel del på vägen…

18 jun 2009 - San Francisco, USA

Den här Pelikanen kan inte flyga!

Alcatraz betyder ”pelikan” på spanska och syftar på de första invånarna på denna branta klippö. 5 km utanför San Francisco tonar denna fängelseö upp sig i morgondimman.
Idag räknas det som nationalpark och utnyttjas endast som turistattraktion. Från början inhyste den militärer men blev sedermera en känd fängelseö med så celebra fångar som Al Capone.
Fängelset är ett av de mest mytomspunna fängelser i världen och stängdes 1963. Med maximal säkerhet och inga kända rymningar har det en ryslig historia att berätta.

Idag vaknade vi alla tidigt, redan vid sextiden. Sängarna på vårt hotell, Beresford Arms, var fantastiska och vi sov alla ordentligt. Trots tjutande sirener och en storstads nattljud så blev vi inte nämnvärt störda.
Hotellet är av medelklass och vi har hittills inte blivit besvikna. Lyxigt är det inte men klassiskt amerikanskt med brandtrappa utanför fönstret. Rummet är väl tilltaget och vi delar på två stora dubbelsängar. Frukosten är av typiskt amerikanskt mått, -muffin och kaffe!

Efter den ”stadiga” frukosten promenerade vi i den härliga storstadsluften. Samina var lyrisk över den amerikanska stämningen och vart hon önskar flytta när hon blir ”stor” råder inget tvivel om.
Vi hade siktat in oss på att åka de klassiska spårvagnarna och det var sannerligen en upplevelse. Att äntligen få befinna sig mitt i denna San Francisco-miljö, med spikraka branta backar, känns otroligt spännande och spårvagnen tog oss ner till Fisherman´s Wharf.
Detta är området som från början var hjärtat för fiskeindustrin i staden. Numer är det turismen som dominerar.
Pier 39 är känt för de flesta och här hann vi strosa en stund innan vi begav oss till färjan som skulle ta oss ut till Alcatraz.

Båtturen ut var kort och avklarades på en kvart. Väl ute på ön så promenerade vi runt och tog en tur bland fängelsecellerna. Det var en omtumlande upplevelse och mycket väl värt sitt besök. Barnen fick var sitt headset med guidad tur på engelska. Bra övning för dem och efter vissa översättningar från oss så hängde de med bra i turen. Fängelsespökena skickade en hälsning via Samina till Madde, hu!!

Vädret var skiftande från klarblå himmel till tät dimma. Hela dagen har Golden Gatebron skymtat i dimman som inte riktigt ville släppa sitt grepp om bron. Dock så har det varit en fin dag och vi är lagom ”brända” i pannorna.

Efter Alcatraz promenerade vi hela pierhamnen bort mot den gamla chokladfabriken Ghiradellis. För visa av oss är ju riktiga gourmeter, så lite god choklad kan väl aldrig skada? Vi hann inte ens stanna till på Hooter´s när vi passerade det på vägen utan fick nöja oss med en fantastiskt god chokladglass på Ghiradellis.

San Francisco är en ganska kompakt storstad så det var inga större problem att promenera tillbaka mot hotellet. Som många andra amerikanska storstäder så är det mångkulturellt så vi passerade både ”little Italy” och ”Chinatown” på vägen.

Vårt hotell ligger downtown nära Union Square med kända butiker så som Niketown, Gap, Forever 21 mfl. Vi hann med ett antal av dem och bland annat blev det nya skor till en av oss som fått skavsår efter dagens strapatser. Colin hann dessutom med att utöka sitt sortiment med DS-spel så nu kan ni bara gissa vad han gör.
Lagom trötta landade vi på hotellet vid sextiden och vi kan summera en händelserik och spännande dag med:
Vi vill ha mer - USA!!

17 jun 2009 - San Francisco, USA

Barn och resande

Många tror att det är svårt och komplicerat att resa med barn men då har man enligt oss inte provat på rätt sätt. Om man som vuxen kan tänka sig att ta på sig sina barns ögon emellanåt så blir resandet fantastiskt och man upplever sådant som man annars inte skulle upptäckt.

Idag har vi färdats lång väg under lång tid och vårt längsta dygn någonsin går snart mot sitt slut. Att dygnet kan ha 24 plus nio timmar känns som magi. Men tänk vad man hinner med på ett så långt dygn. Vi har rest från en kontinent till en annan och de Förenta Staterna i väster var målet och det är dit vi nu nått.

Men det här med barn då…Jo mellanlandningen i London var ett typiskt sådant exempel där vi hamnade på en normalt icke vuxenrestaurang med giraffer i interiören. Barnen blev naturligtvis heltända och vi beställde in de godaste smoothies och våfflor med youghur och bär. Mellanmålet blev något att minnas!

Tågresan mellan terminalerna på Heathrow blev ett stort äventyr där man granskar det mesta in i minsta detalj när man har frågvisa barn med sig. Att man sedan måste se till så alla är med och i närheten hela tiden får man se som en bisak.

Det som är spännande är att det finns två sidor av det mesta.

Vissa reser upp sina besparingar, en del köper sin första lägenhet. Vissa håller på Manchester United en del håller på Arsenal eller Liverpool (hur det nu kan gå till). På samma sätt får man se resandet med barn. Inte för att jag kan ta på några Arsenalögon, men mina barnögon det är något man inte får glömma!

Dagen startade med revelj redan klockan 02.45 och det var inte förrän vi åkt bil i en timme jag förstod skillnaden på 02-45 och 03.45. Då var klockan nästan fyra men när vi steg upp var den strax efter två. Då kändes det hur onaturligt det var att stiga upp så tidigt. Men hur var det nu med resan och mödan värd??

Ett tips när man reser ut i värden från Köpenhamn, som vi gjorde, är att parkera bilen i Sverige på sista hållplatsen i Malmö, Svågertorp. Mycket smidigt med parkering och köpa biljett i automat. Vältajmat var det då vi fick springa för att hinna med tåget som gick över Öresundbron klockan 05.51. Nu börjar det kännas som lunchtid för den som inte sovit något i bilen som vissa andra.
Samina som har haft svårt att sova redan hemma har vridit sig i baksätet utan att riktigt kunna somna på hela resan till Malmö medans Colin förmodligen aldrig ens vaknade när han hoppade in i bilen i Jönköping vid tretiden. Det finns två sidor på det mesta…

Köandet gick smidigt och vi landade i London en halv timme före tidsschemat. Nu börjar jag bli imponerad av det brittista imperiet stoltehet, Brittish Airways. Jag skall inte göra reklam men här kommer dagens tips nummer två. BA, de må vara tråkiga och strikt brittiska men vilken service och ordning de har. Det är andra långresan vi gör med dem på kort tid och allt har varje gång fungerat prickfritt. Imponerande!

Flygvärdinnorna byter väl inte dresser som på Thai men vad gör det när de med knivskarp precision levererar vad man förväntar sig och lite till. Elvatimmarsflighten blev till tio timmar och de flesta passagerare höll sig i skinnet. Till och med Samina somnade en stund på planet.

San Francisco var destinationen och San Francisco var det vi fick. Vi hoppas få återkomma mer i morgondagens rapport men första intrycket är att staden motsvarar alla högt ställda förväntningar.

16 jun 2009 - San Francisco, USA

Nio timmars magi!

Imorgon onsdag är det tidsresa på schemat.

Nio timmar är en av morgondagens utmaningar. Tidsskillnaden mellan Sverige och Kalifornien är stor och det kommer bli många timmar i flygplan.

Väskorna är laddade med underhållning och vi har äntligen fått hem vår kära Colin. Han har tillbringat fyra dagar på läger och vi har längtat så. Nu skall vi verkligen få umgås på nära håll under några veckor.

Förmaningarna har varit många från våra nära och kära och vi lovar att hålla hårt i barnen och varandra.

Drygt 9000 km skall tillryggaläggas på vårt längsta dygn någonsin. Klockan ringer klockan tre imorgon och bilen kommer ta oss från Jönköping till Malmö. Där tar vi tåget över sundet och landar på Kastrup för vidare flygplanstransport till London. Ett bensträckarstopp på drygt två timmar senare och vi sitter på en elvatimmarsflight till San Francisco.

Det är blandade känslor inför dygnet men det "är resan som gör mödan värd” som man brukar säga. Vi får se om vi håller med imorgon kväll.

Dock så ser vi fram emot San Francisco imorgon onsdag och se vad staden kan ha för spännande att erbjuda.
Vi är beredda på de första äventyren som sedan väntar oss på torsdagen. Biljetter till Alcatraz är redan bokade och utskrivna. Känns skönt att ha första aktiviteten förbokad.
Köer finns det annars gott om ”over there” har vi hört.

Hasta la vista everyone!

USA, vår resa 2009

14 jun 2009 - San Francisco, USA

Resan närmar sig och vi packar!

The Golden State skall besökas.

I mitten av 1800-talet färdades man med prärievagnar och segelfartyg till denna ”förlovade” del av Amerika i hopp om att finna lyckan i form av Guld och rikedomar. Man fann guld och många blev enormt förmögna.

Vår resa handlar inte så mycket om guld och förmögenhet, mer än att vi skall bli förmögna på äventyr och upplevelser utöver det vanliga. Bort från vardagsstressen och vårt hårt inrutade liv.

Idag är tidigare Mr Universum Arnold Schwarzenegger guvernör i denna amerikanska delstat som är känt för sitt soliga klimat och omväxlande landskap. Vi väntar oss att få uppleva vacker natur i slättlandskap, ökenlandskap och hisnande bergslandskap. Det skall sannerligen bli en upplevelse. För att inte tala om de kända statsdelarna i Los Angeles med Hollywood i spetsen. Alcatraz i San Francisco kommer bli ett av våra första äventyr och vi räknar med fantastiska upplevelser med både besök på Sea World och Universal Studio.

Vår resa kommer ta oss från San Francisco, via Highway no 1 och vidare förbi Death Valley till Las Vegas i Nevada. Denna kasinometropol som från början tillhörde Mexico innan det 1855 övertogs av USA. Här skall vi bo ett par nätter och spankulera längs ”The Strip” som är kantad av det ena lyxhotellet efter det andra.

Efter ett stopp vid Grand Canyon skall vi ta oss vidare till San Diego. Vågar vi oss in i Mexico?
-Vi gör väl ett försök!

Resan avslutas med nationaldagsfirande i Los Angeles. Här ser vi fram emot att ”cruisa” fram på hyrda rollerblades på kända Venice Beach.

Vi som gräver guld i USA är Annika och Pontus med de äventyrslystna barnen Samina och Colin. Vi älskar att resa tillsammans och det ger oss tid och möjlighet att få umgås och uppleva äventyr. Vi hoppas ni vill följa med och vi skall skriva så ofta vi kan.

Detta var en kort sammanfattning av vår resa som börjar onsdag 17/6.